The Northman 2022
Synopsis
Filmen utspelar sig på Island runt 900-talet, där en nordisk prins ger sig ut på ett uppdrag - att hämnas sin mördade far.
Info
Originaltitel
The Northman
Biopremiär
13 april 2022
DVD-premiär
29 augusti 2022
Digitalpremiär
15 augusti 2022
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd
Våldsorgie i vikingaland
En helvild Alexander Skarsgård går bärsärkagång i Robert Eggers tredje långfilm ”The Northman”, en vikingasaga lika stjärnspäckad som den är blodig och brutal.
”The Northman” är en våldsam best till film. En brutalt hopkok av nordisk mytologi och isländska sagor med Shakespearianska vibbar. Med film-Sveriges främsta viking i huvudrollen berättar Robert Eggers historien om svärdsklingor som törstar efter blod och om krigare vars öde stavas hämnd.
När vi möter Amleth som pojke är han överförtjust när hans far, kung Aurvandil (Ethan Hawke), återvänder hem efter sina strider. Men snart ser han sin far bli avrättad av dennes bror, Fjölnir (Claes Bang). Amleth svär på att hämnas sin fars död även om det ska dröja mycket länge innan han får sin chans.
Många år passerar. Amleth har blivit stor. Under det nya namnet Björnulv är han med i en brutal vikingastam som plundrar byar och mördar. Den naiva pojken har förvandlats till ett blodtörstigt monster. Men så dyker Björk upp i en syn och påminner så vänligt om hans gamla löfte. Amleth behöver hitta sin fars mördare, nästla sig in i hans krets - och när tiden är rätt, fullfölja sitt öde.
Frågan är om det fortfarande finns något mänskligt där bakom den hårda fasaden? Det blir upp till vackra Olga från Birkaskogen (Anya Taylor-Joy) att försöka smälta ett hjärta av sten.
Alexander Skarsgård bär upp filmen på sina vältränade axlar. Han bjuder på ett både skrämmande och magnetiskt porträtt av en man som förlorat allt. Det råa hatet i hans blick och den tomma själen bakom framhävs med få repliker, kroppsspråket säger allt vi behöver veta om Amleth. Som en superhjälte-ninja smyger han runt om natten och skapar kaos i fiendens by, medan vi väntar med spänning på att se morgonsolen kasta ljus över hans barbariska gärningar.
När vi först hörde rapporterna om hur en ursinnig Skarsgård sliter ut strupen på sina fiender med sina tänder trodde jag faktiskt att filmen skulle gå ännu längre i brutaliteterna. Men det saknas inte grafiskt våld, och det tål att understrykas att "The Northman" inte är för kräsmagade. Är du känslig för inälvor och avhuggna huvuden så är nog en vikingasaga fel typ av film.
För dig som däremot undrar hur en korsning av "Gladiator" och "The Green Knight" kan se ut i Robert Eggers händer, så är "The Northman" däremot helt rätt. Regissören bakom de hyllade, lågmälda independent-rysarna "The Witch" och "The Lighthouse" går över till en mer storskalig produktion (samtidigt mer mainstream och bred än hans tidigare) utan att tappa bort sitt speciella signum. Här finns symboliken, mytologin och obehaget som varvas med rena fantasyelement. Svartvita scener skildrar syner där häxor eller valkyrior uppenbarar sig för att guida vår tvivelaktiga hjälte.
Med extrem detaljkänsla förflyttas vi till år 985, där en egentligen väldigt traditionell och bekant hämndhistoria berättas - med en spännande röst och ett bildspråk som förtrollar.
Det märks att Eggers är en perfektionist, både vad gäller tidsepoken som skildras och hur han skildrar den visuellt. Inte en bildruta sitter fel när han fortsätter sitt givande samarbete med Oscarsnominerade filmfotografen Jarin Blaschke. Man sveps med både av de vackra miljöbilderna och de groteska våldsinslagen. Musiken, ibland bara ett ljudlandskap av obehagligt skrammel, virar tidigt in oss i en olycksbådande stämning.
Hantverket imponerar, liksom hans handplockade ensemble. Från stora namn som Nicole Kidman och Willem Dafoe till mer otippade fynd som svenske Gustav Lindh ("Hjärter Dam") i en iskall biroll - var och en får sitt tillfälle att skina i någon intensiv scen. Det märks att alla inblandade ger 110 procent både framför och bakom kameran. "The Northman" är en lyxig produktion som krämar ut mycket ur en gissningsvis ändå rätt blygsam budget.
Hämndfilm är en knepig genre. "Problematisk" lär någon säga, för filmskapare får carte blanche att vältra sig i vidriga mord, och ändå jublar vi av tillfredsställelse så fort hjälten slaktar ett av sina offer. De har ju förtjänat allt ont, eller? Något känns tokigt med detta. Ett berättigat blodbad. Genren är inte till för alla, och jag vet knappt om den är till för mig. Lite för många hämndfilmer som är stöpta i samma form gör den delvis urvattnad och ointressant.
Men jag är inte här för att spela moralkärring eller ropa ”toxisk maskulinitet” efter Skarsgårds hämndodyssé. Speciellt då jag faktiskt gillar ”The Northman”. I Robert Eggers händer sker något magiskt. Han är en regissör som imponerar allt mer för varje ny film, och ser till att ge publiken kalla kårar - av obehag eller välbehag? Gärna både och. En naken svärdfight på en vulkan är filmens mest minnesvärda scen, och det kommer du garanterat inte se i någon annan film i år.
| 29 mars 2022 11:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (6)
Den minst sagt egensinnige regissören Robert Eggers har givit sig in vikingagenren och skapat filmen “The Northman” som jag nu har varit och sett på bio. Så jag ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
Under 900-talet på Island så ser prins Amleth (Alexander Skarsgård) sin far kung Aurvandil (Ethan Hawke) återvända hem. Allt är kortvarigt frid och fröjd tills rivalen Fjölnir (Claes Bang) överraskar kungen och dräper honom framför Amleths ögon. Fjölnir tar drottningen Gudrun (Nicole Kidman) till sin brud och tar över riket medan den nordiska prinsen växer upp i exil och tränar upp sig inför sitt öde att hämnas på de som dödade hans far. Amleth får sedan en vision av en häxa (Björk) om när tiden är inne för att fullfölja sitt öde. Men vägen dit är lång och blodig. Hans öde sammanflätas med den unga kvinnan Olgas (Anya Taylor-Joy) och känslor uppstår. Amleth har därmed ett vägskäl framför sig. Vilket begär ska han följa? Kärlek eller hämnd?
Att säga att jag är ett stort fan av regissören Robert Eggers vore en stor lögn. Jag har sett båda hans föregående succéfilmer “The Witch” och “The Lighthouse”. De var båda visuellt vackra, men dessvärre händelselösa och tråkiga filmer. Så jag var lite kritisk till valet av regissör. Han hade uppenbart mer konstnärliga ambitioner än att berätta ett spännande händelseförlopp i sina föregående filmer. Men i det här fallet med “The Northman” har han hittat en bra balans i sin vision. Projektet har varit på gång sedan Alexander Skarsgårds stora genombrott som vampyren Eric Northman i tv-serien “True Blood”, Till en början var filmen känd som det projekt där vi skulle få se Alexander och hans lillebror Bill Skarsgård i samma film. Till Bills stora sorg blev det inte så för att han inte hade något utrymme i kalendern när inspelningarna väl drog igång. Däremot fick den svenska skådespelare Gustav Lindh en stor roll i filmen vilket också var spännande att ta del av. Robert Eggers tonar ner den konstnärliga visionen och gör filmen till en fartfylld och blodig hämndhistoria i vikingamiljö. På den fronten lyckas han bra. Det är en väldigt mörk historia där det inte är sparsamt på blodiga scener. Men han väver även in det konstnärliga och visuellt vackra där det passar. Mest kommer de ingredienserna in då Alexander Skarsgårds karaktär får visioner och drömmar. Dessa scener består mest av visioner av det efterlängtade inträdet innanför Valhallas portar. Samt dyker Oden upp i någon drömsekvens och korpar är filmen fylld med under många tillfällen under filmens gång. En specifikt vacker scen är när Valhallas portar uppenbarar sig på himmelen och de med häst springer upp till portarna för att nå fram till Valhalla. Men utöver detta visuellt vackra är det som sagt en blodig historia. Barbariska vikingar som slåss och dräper varandra på löpande band. Karaktären som Alexander Skarsgård spelar är uppenbart inspirerad av Shakespeares Hamlet. Till och med namnet på karaktären är en referens till namnet Hamlet. Skarsgård får verkligen skina i rollen. Han får visa sin djuriska och våldsamma sida samtidigt som han får visa sig skör och kärleksfull då han träffar kärleken under resans gång. Vid sidan om honom får stjärnskottet Anya Taylor-Joy glänsa och hon har verkligen kemi tillsammans med Alexander Skarsgård i de scener de har tillsammans. Glänsa får även Gustav Lindh göra i den viktiga biroll han har blivit tilldelad. Samt Nicole Kidman är kul att se i en mörk roll. Willem Dafoe och Björk skymtar dessutom förbi i några mindre men minnesvärda roller.
Sammanfattningsvis är filmen väldigt blodig och inget för de känsliga tittarna. Samtidigt som den är riktigt snyggt gjord. Jag gillade även att det inte bara rakt igenom är en vikingafilm. Att man får lite ingredienser av nordisk mytologi och de gudar som dyrkades av vikingarna gör det hela extra spännande. Att det finns lite utrymme för kärlek i filmen är också positivt. Robert Eggerts har med filmen “The Northman” för första gången imponerat på mig med en välbalanserad helhet. Och han har inte imponerat lite på mig heller. En femma av fem möjliga är mitt betyg till filmen.
Hedniskt var ordet. Robert Eggers kan vila gott om nätterna, för det här är hans mästerverk.