The Old Oak 2023

Medborgarna i en nordengelsk gruvby har ett problem, i alla fall om man tror ett par stammisar i puben The Old Oak. Syriska flyktingar har anlänt från ett brutalt krig och försöker nu skapa nya liv bland det vita arbetarsamhället. Pubens ägare, TJ Ballantyne (Dave Turner), ser inte vad problemet är och blir snabbt vän med flyktingen Yara (Ebla Mari). Men stämningen i byn är vid en brytpunkt med två samhällen som båda känner sig övergiven av sin regering.

 

På ett typiskt Ken Loach-sätt är ”The Old Oak” renhjärtad och fylld med goda avsikter. Filmen är också visuellt väldigt anonym och opolerad - fotot känns oftast bara som ett leveranssystem för Paul Lavertys dialog. Manuset ser även till att dra i billiga hjärtsträngar för att nå till publikens känslomässiga sida på ett sätt som ibland kan kännas manipulerande. Fans av den här regissör- och författarduon kommer att känna igen detta från ”Jag, Daniel Blake” som tar i liknande billiga strängar.

 

Det här är inte precis en upplevelse med många överraskningar längs vägen, det är en riskfri film för de lugnare dagarna. Den enkelheten i handlingen börjar kännas mest när filmen tyvärr insisterar på att nå en nästan två timmar lång speltid istället för en mycket mer passande 90 minuter.

 

Men där filmen verkligen skiner är med sina två huvudroller, spelad av Dave Turner och Ebla Mari. Båda är okända som skådespelare; ena en pensionerad brandman; den andra en teaterlärare, men tillsammans visar de sig vara väldigt naturliga framför kameran. Hade filmen grävt djupare i sina sociala ämnen kanske Turner och Mari kunde ha utmanats ännu mer i rollerna, men det de lyckas göra med manusets bristande komplexitet går väldigt långt. Deras platoniska vänskap bär ”The Old Oak” genom även de mest hypersentimentala stunderna.

 

I kärnan av ”The Old Oak” finns det ändå en motsägelse: De människor som behöver se filmen kommer aldrig att se filmen. Birollerna har en tendens att vara endimensionella symboler för olika sociala synpunkter medan alla djupa och konfliktfyllda replikerna enbart går till TJ. På det förenklade sättet Paul Laverty skriver manuset betyder det att slutresultatet enbart är för de som redan är sympatiska med den berättelsen som presenteras. De människor som behöver lära sig skulle inte följa TJ till att börja med.

 

Det är inget större verk av Ken Loach, men det är ändå ett bevis på att den 87-åriga filmskaparen har stått trogen till sin tro hela vägen till det bittra slutet. Det är en charmig och underhållande film med två starka prestationer i centrum. Om bara rätt personer lyssnade på vad de har att säga för en gångs skull.