Den fantastiska Ivan 2020

Filmen är baserad på K.A. Applegates prisbelönta barnbok, som i sin tur är inspirerad av den krassare verklighetens Ivan - gorillan som tillbringade 27 år ihopträngd på fyra kvadratmeter i en shoppinggalleria. Han hade tillfångatagits i Kongo och spenderat sina första år hemma hos en amerikansk familj i staten Washington, för att sen forslas vidare till sitt öde i betongburen i Tacomas köpcentrum. 

Disneyversionen följer såklart barnbokens gulligare handlingslinje. Ivan guidar oss själv genom handlingen med sin berättarröst (Sam Rockwell), och den trånga buren är utbytt mot en hel cirkus där han har gott om rum och massa kompisar bland de övriga cirkusdjuren. Vi får bland annat träffa hönan Henrietta (Chaka Khan) som kan spela baseball, den gulliga pudeln Snickers (Helen Mirren), kaninen Murphy som kör leksaksbil (Ron Funches), elefanten Stella (Angelina Jolie), samtliga uttrycksfulla och välframställda CGI-djur. 

Mack (Bryan Cranston), som äger cirkusen, är i filmen “pappan” i familjen som uppfostrade Ivan i sitt hem. Han är snäll mot djuren och behandlar dem som familjemedlemmar, ingen elak cirkusdirektör alltså, förutom när han blir otålig över att den nyförvärvade lilla elefantbebisen Ruby ("Florida Project"-stjärnan Brooklynn Prince) har svårt att lära sig cirkusnumren. Mack pushar och pushar fast lilla Ruby är trött, trots att både djurskötaren George (Ramon Rodriguez) och hans dotter Julia (Ariana Greenblatt) ber honom sluta. 

Det är den närmsta antydan till djurplågeri i filmen, eftersom något sådant skulle rimma illa med en Disneyfilm för de små, men incidenten är tydlig nog för att föra handlingen framåt. Ivan är nämligen svartsjuk på lilla Ruby, som tagit över hans roll som publikdragare. “Den fantastiska Ivan” - den skräckinjagande gorillan som vrålar och slår sig på bröstet (fastän Ivan bara låtsas vara arg för egentligen är han lika fredlig som Tjuren Ferdinand och tycker om att sitta och måla med kritor som han fått av Julia) - lockar helt enkelt inte tillräckligt mycket folk. Men efter att Stella blivit sjuk har Ivan lovat att ta hand om lilla Ruby, och när han nu ser henne fara illa tvingas han till handling…

Man kan fråga sig om världen behöver ännu en cirkusfilm, nu när de flesta äntligen tycks vara överens om att vilda djur inte ska behöva tillbringa sina liv i bur, eller tvingas göra cirkuskonster med all den ibland hårdföra träning som ligger bakom. Men budskapet ligger i linje med vår tids ideal, som fördömer exploatering och låter djuren längta ut till deras rätta element i naturen. 

Här finns en hel del att fundera över för barnen i publiken, och kanske prata om med föräldrarna efteråt. Handlingen förs stadigt framåt mot djurens uppvaknande och frigörelse, och tycks uppmana nästa generation att att eftersträva en bättre vision av världen. “Måla världen som du vill att den ska vara, så blir den så” är budskapet som iscensätter den känsloladdade vändpunkten i handlingen.

Filmen slår hårt på känslosträngarna och tårar är oundvikliga om man är det minsta sentimental. Stilmässigt känns det som om ekot av både Dumbo och Lufsens karaktärer smugit sig in i narrativet, vilket kan ge något av en déjà vu-känsla samtidigt som det befäster Disneys unika berättarprägel.

 

“Den fantastiska Ivan” om den ledsna men genomsnälla gorillan är en riktigt fin familjefilm som passar lika bra för stora som små. Berättelsen blir aldrig alltför läskig eller sorglig, tvärtom strösslas melankoliskt rosenskimmer över Ivans öde, då eftertexterna visar gulliga bilder på den verkliga förlagan när han sover i sängen hos familjen som sägs ha älskat honom så väldigt mycket. Det lämnar lite olustig eftersmak i munnen, för man kan ju undra hur kärleksfulla de människor är som stänger in en familjemedlem i en fyra kvadratmeter stor bur i en galleria och låter honom sitta där i 27 år? Förtjänar de verkligen att hyllas i en Disneyfilm? 

Kan man bortse från den blundern och njuta av den i övrigt fina filmen finns här trivsam, välgjord och gripande underhållning för hela familjen.