The Other Woman 2014

Carly, en New York advokat med flott lägenhet och designerkläder, är lycklig tillsammans med sin nye pojkvän Mark. Tills den dagen då hon får reda på att han redan är gift med Kate.

Kate är Carlys raka motsats, men de båda kvinnorna hittar varandra i någon typ av ömsesidig sviken-kvinna-förståelse och börjar gemensamt planera sin hämnd då plötsligt en tredje flickvän uppdagas.

Detta är en småputtrig komedi om starka känslor och stora besvikelser och det finns några tillfällen då jag faktiskt också skrattar riktigt högt. Tyvärr är det alldeles för glest mellan flabben och däremellan känns manuset inte alls lika inspirerande.

Det finns absolut potential för både humor och medkänsla i denna inte helt trovärdiga historia och på många sätt är också utförandet (på ytan åtminstone) närmast sömlöst. Dock är timingen hela tiden ett stort problem och mycket av komiken fungerar helt enkelt inte som det är tänkt. Vilket framförallt blir väldigt påtagligt under de sista tio minuterna.

Leslie Mann som den bedragna hustrun Kate är stundvis riktigt rolig. Hon gör i princip samma neurotiska kvinna som hon brukar, fastän här med en extra skruv till. Mann har både kroppsspråk och ansiktsuttryck med sig när hennes karaktär tappert kämpar på med att dränka sina sorger. Utan någon vidare framgång.

Även den komiskt begåvade Cameron Diaz som den svala Carly roar, fastän något mer nedtonat och de båda kvinnorna kompletterar varandra mycket väl. Det är vänskapen dem emellan som är berättelsen och borde därför ännu mer vara i fokus. Tyvärr slarvas den aspekten tråkigt nog bort på vägen och det mesta kommer att slentrianmässigt handla om hämnden mot den svekfulle mannen och odlandet av nya romantiska relationer.

Jag förstår heller aldrig varför vissa sidointriger eller kanske främst den tredje kvinnan, Amber, är inskriven i manuset. Modellen Kate Upton är absolut ett bombnedslag i sin uppenbarelse, men tillför inte filmen annat än stora tuttar och ännu mer dålig timing. Det är närmast plågsamt att erfara hur mycket hon inte lyckas komma upp i sina medspelerskors nivå och istället för att berika med något eget, snarare stör deras samspel.

Skitstöveln Mark som enligt egen utsago sett fler rövar än en toasits, spelas av en mycket osympatisk, men stundvis ändå rätt komisk Nikolaj Coster Waldau. Som Mark blir han utsatt för hårborttagningsmedel i schampoflaskan, östrogensmoothies och laxerande pulver i drinken och trots att det känns oerhört infantilt och utvecklingen väldigt förutsägbar är det onekligen lätt underhållande att se ett svin vika sig av svettningar och bajsa ner sig.

Sammanfattningsvis är årets tjejfilm absolut lite kul på sina håll, fast mest ändå möjligheter som inte förverkligas. Två roliga kvinnor i täten lyfter upplevelsen, även om ingen av dem tyvärr riktigt får stråla till sin fulla kapacitet. 
"The Other Woman" hade mått bra av ytterligare redigering, minus en kvart i längd och kanske framförallt bantning av en eller två av birollerna som mest känns som onödig och väldigt tom utfyllnad.