The Pale Blue Eye 2022

Gotik blir inte mer gotiskt än i litterära verk av författaren Edgar Allan Poe. Poe är än idag en ikon och hans berättelser odödliga. Han ses också som skaparen av den moderna kriminalberättelsen med sin novell "Morden på Rue Morgue". Författaren finns med som central karaktär i den här filmen baserad på Louis Bayards hyllade roman med samma titel.

 

Regissören Scott Cooper är utan tvekan en av vår tids tyngsta filmskapare. Christian Bale gjorde två av sina mest kraftfulla skådespelarinsatser i Coopers filmer "Out of the Furnace" och "Hostiles". När duon nu återförenas ännu en gång så är det med en till film som utforskar människans mörka sidor. Förväntningarna är höga och resultatet imponerar.

 

Det är inget tomt stilgrepp att filmen inleds med ett citat av Poe om likheten mellan liv och död. Tankar kring temat dominerar manusets dialog. Det är orden som bär berättandet här. Stundtals är replikerna svindlande poetiska. Orden dansar fram som en ofta morbid dans med döden. Det känns som att uppleva stor recitation av litteratur att höra replikerna. Vartenda ord verkar vägt på guldvåg.

 

Året är 1830. Bale spelar pensionerade polisen Augustus Landor. Denne kallas till militärakademin West Point när en kadett hittats hängd och den döda kroppen därefter skändats. Man vill att Landor diskret ska utreda fallet. Till sin hjälpreda väljer han Poe som är kadett på skolan. Denne har en dragning till det morbida och en passion för poesi. Spåren leder allt längre in i misstankar att det ockulta finns med i bilden.

 

Den här filmen är mer ett stycke gammaldags atmosfär än en traditionellt driven kriminalfilm för en modern och otålig publik. Karaktärerna är i fokus. Båda huvudpersonerna har sorg. Vänskapen mellan dem får lika mycket utrymme som kriminalfallet. Deras själar är inte rädda för mörkret som de utreder utan fascineras av det. Den fascinationen präglar filmens tätt suggestiva och starkt vemodiga tonfall.

 

Större delen av filmen utspelar sig i karga miljöer i skogen, dunkla korridorer på akademin och inte så mycket ljusare hemmiljöer. Då och då besöks ett värdshus där vi får intrycket av att man filmat i befintligt stearinljussken. Endast i ett bårhus blir skalan skarp som kontrast till resten av filmen. Trots att den gotiska känslan finns där hela vägen så är fotot ändå blekt realistiskt. Cooper sätter sin egen personliga prägel på en klassisk stil och det ser fantastiskt ut.

 

Scenografi och miljöer präglas av detaljrikedom. Det gäller även kostymerna. Varenda detalj i varje bildruta verkar ha valts med omsorg. Kameraarbetet låter allt detta komma till sin rätt. Det långsamma tempot bidrar även det till att omgivningarna som karaktärerna rör sig i blir lika viktiga som karaktärerna själva. Vi får gott om tid att ta in alla intryck och det behövs.

 

Inget av filmens våld sker i bild. Vi får tänka oss det i fantasin och det gör det starkare. Det blir inte billigt effektsökande. Den som söker visuellt våld, jump scares, högt tempo och thrillerspänning med en ny ledtråd var tionde minut bör söka på annat håll. Det är oerhört befriande att se film som inte känner ett ansvar att ge publiken det den vill ha utan istället låter den konstnärliga ambitionen styra.

 

All denna konstnärlighet innebär inte att det här inte är kusligt för det är det. Manuset bygger skickligt upp spänningen och får den makabra mystiken att långsamt krypa sig inpå tittaren. Det är en sofistikerad, men otäck, skräckthriller. Den som älskar litterära verk av Poe kommer garanterat uppskatta filmen. På ett briljant sätt får vi visuella och tematiska blinkningar till dennes verk.

 

Som vanligt i Coopers filmer så samlas kända skådespelare framför kameran och i vanlig ordning så tar han fram det bästa i dem. Bale fångar alla känslor i en komplex karaktär. Harry Melling är obeskrivligt bra som Poe. Han tar det teatrala långt, men tappar inte greppet, och han stjäl varenda sekund som han är med. Duon är oemotståndlig med sin kemi. Gillian Andersons totala förvandling imponerar stort i den övriga ensemblen.

 

"The Pale Blue Eye" kopplar strupgreppet om åskådaren med spänning från första sekunden och håller det till den sista. Den ger samtidigt existentialistiska frågor att tänka på och filosofera över. Vare sig du ser den som thrillerentusiast, vän av rysare eller är fan av Edgar Allan Poe så kommer du inte bli besviken. Om du beundrar Cooper så är den ett måste. Han har här ännu en stark film i sin redan mäktiga filmografi.