The Party 2017

Janet (Kristin Scott Thomas) har bjudit sina närmaste vänner hem till sig och maken Bill (Timothy Spall) för att fira hennes yrkesframgångar. Dock ändras tonen på festen när några oväntade saker kommer upp till ytan. Snart finns inte längre mycket att fira och festligheterna spårar ut i en blodig klimax.

Manuset till ”The Party” är intelligent och verkligen sjukt kul! Det är bitskt och ironiskt på ett sådant där skönt torrt, brittiskt manér. Det är verkligen en sann fröjd att se och höra dessa utbildade medelålders människor i verbala bataljer, slängandes svidande repliker och filosofiska utsvävningar om allt från politik och feminism till föräldraskap och kärlek på varandra.

Det här är ytterligare en ganska teatral film, som utspelas på en begränsad yta i ett hem med bara ett visst antal karaktärer. Potter som under sin karriär regisserat en hel del teater är påtagligt bekant med den här typen av drama och lyckas förmedla den klaustrofobiskt intensiva stämningen riktigt bra. Det snygga, starkt ljussatta och kontrastrika svartvita fotot av Alexei Rodionov (som också filmade den mycket mer svulstiga ”Orlando” i början 90-talet) förstärker ytterligare känslan av instängdhet. 

Det är ett helt fantastiskt gäng med skådespelare som Sally Potter skrapat ihop med Patricia Clarkson som Janets äldsta och bästa vän April i täten. Clarkson har fått de flesta av de roligaste replikerna att leverera och hon avfyrar dem verkligen övertygande i ett aldrig sinande tempo. Det är väldigt smart, skarpt och underhållande hela tiden, utan att någonsin blir för dråpligt eller larvigt. Bruno Ganz spelar Aprils pojkvän, den flummigt försonande hälsogurun Gottfried, som ofta får vara måltavla för flickvännens missnöje och pikar. Cherry Jones och Emily Mortimer gör de avsevärt mer retoriska vännerna Martha och Jinny, ett lesbiskt par med egna nyheter för de andra, samtidigt som Cillians Murphys kokainstinna finansvalp Tom, yrar hetsigt och stressat omkring, också han uppenbart med någonting mer på hjärtat. 

Den här typen av humor är det länge sedan jag såg på en filmduk och jag verkligen älskar det.  ”The Party” är dessutom ensast 71 minuter kort och mer behöver den inte vara. Sally Potter med sin strålande ensemble berättar denna laddade lilla historia mer än väl på den tiden och lyckas både engagera och roa oss i publiken enormt.