The Reader 2008

Stephen Daldrys "The Reader" är en ambitiös filmatisering av romanen med samma namn av Bernard Schlink, den är också något av en gåta. Det är vackert producerad film, med ett par fantastiska skådespelare, historiskt korrekta miljöer och en gripande berättelse i botten. Men trots det lyfter den aldrig riktigt till de höjder man skulle kunna tro.

"The Reader" berättar historien om Michael Berg genom nedslag i olika faser ur hans liv. Först som framgångsrik men emotionellt dränerad åklagare på nittiotalet, sedan en tillbakablick till hans ungdom i femtiotalets Berlin och till sist hans brutala uppvaknande under sextiotalet. Kontrasten mellan den olycklige och bittre äldre Berg (spelad av Ralph Fiennes) och den sprallige levnadsglade unga pojken (David Kross) är slående.

Det står ganska snabbt klart att något hänt som förändrat hans liv i grunden. Detta något är mötet i slutet av femtiotalet med spårvagnskonduktörskan Hanna Schmitz (Kate Winslet) och den spirande kärleksaffär som tar vid mellan dem båda. Hon är en egensinnig kvinna som lever ensam och tar sig den unge Berg som älskare av ett annorlunda motiv. Hon vill nämligen att han ska läsa högt ur böcker för henne, något han gladeligen går med på mellan varven i sänghalmen.

Men som alla affärer tar den slut och när Berg ett tiotal år senare, som en del av sin juridikutbildning, bevittnar en rättegång mot nazistiska krigsförbrytare får han sitt livs chock när han upptäcker sin ungdoms stora kärlek i de åtalades led. Chocken blir total och han vänder sig inåt för att försöka förstå hur hans älskade Hanna kunde vara en fruktad lägervakt med oräkneliga liv på sitt samvete.

Kate Winslet vann en Golden Globe för sin insats som den märkliga Hanna Schmitz och visst var den förtjänad. Här gör hon en komplicerad karaktär och får publiken att i ena sekunden känna medlidande och ömhet för henne för att i nästa få framstå som en rent ondskefull människa. En kanske större överraskning är den unge David Kross som lyckas förmedla båda pojkaktig naivitet och, senare, smärta och skuld.

Men trots Winslet och Kross begåvade spel får man känslan av att "The Reader" hela tiden är på väg att kapsejsa under sina egna pretentioner och en rad högst tveksamma beslut. Att alla skådespelare pratar engelska med en lätt fånig tysk brytning får man kanske lov att acceptera men när tyske legendaren Bruno Ganz gör detsamma undrar jag vad filmmakarna tänkte på. Jag får ungefär samma känsla som när svenska skådespelare medverkar i engelska produktioner, det känns avigt och inte lite pinsamt. Lägg därtill en avig Ralph Fiennes som den äldre versionen av Berg och Lena Olin i en dubbelroll där bara ena halvan är bra och Daldrys finkänsliga mosaik börjar krackelera.

"The Reader" är en film som känns som gjord för att falla Oscarjuryn i smaken, i sin iver att framkalla stora känslor trycker Stephen Dandry på alla knappar han kan. Ibland träffar han rätt och i de stunderna ser jag den film som alla andra pratar om, men allt för ofta tar han i för mycket och det som då framträder är en noggrant uttänkt känslopastej.