The Reaping 2007

Västerländsk skräckfilm är numer synonymt med religiösa motiv. Att använda specifika bibliska historier däremot är ännu inte lika vanligt, även fast till exempel filmer i stil med ”Exorcisten” och ”Stigmata” spelar på religiös igenkänning och kampen mellan det onda och goda. I amerikanska ”The Reaping” finns liknande kopplingar mellan det heliga och det icke-heliga; temat är direkt hämtat från bibelns andra mosebok, och berättelsen om guds vrede gentemot de egyptiska faraonerna. Om än i uppdaterad version.

Gudslösa Katherine Winter (Hillary Swank) arbetar med att avslöja religiösa myter och legender; för varje mirakel har hon en vetenskaplig förklaring. Men när en liten by i Texas plötsligt drabbas av vad som verkar vara bibelns tio plågor, så faller hennes rationella förklaringar kort. Gåtans lösning verkar i stället vara knuten till en av traktens flickor - Loren. Katherine måste få kontakt med den hemlighetsfulla, till synes stumma flickan för att förstå orsaken till varför byn hemjagas av en tretusen år gammal berättelse.

Det börjar bra. Efter en inledande resa någonstans i Sydamerika, förflyttas historien till Texas sumpmarker. Det är tätt och spännande. Den första plågan, vatten till blod, är skrämmande suggestiv. Det är en märklig sekvens som skapas på grund av omgivningen, den grumligt röda floden. In kommer också den mystiska flickan. Ljudbandet är effektivt och fullt av skräckinjagande plågoandar.

Men sen händer något. Plågorna ställs på led och avverkas likt ett löpande band: grodor, löss, flugor, döende kor, bölder, osv. Visst är det tekniskt skickligt, men knappast dramaturgiskt spännande. Halvvägs in i filmen står det dessutom ganska klart vem som kommer att visa sig vara god, och vem som redan från början var den som gömde ondska under den trevliga uppsynen. Dessutom slängs det in en omotiverad kärlekshistoria, och en extremt komprimerad lösning (i form av ett enda minutlångt samtal). Filmen avslutas i en orgie av obefogade dataanimationer.

Visst finns en del chockeffekter som nog kan underhålla, med det är knappast genuint läskigt. Regissören Stephen Hopkins lyckas inte håll ihop ”The Reaping” tillräckligt, utan istället utvecklas den till en traditionell skräckis med spöken från det förflutna. Tråkigt måste sägas, eftersom det finns så mycket att hämta från förlagan.

Dubbla Oscarsvinnaren Hilary Swank (”Million Dollar Baby”, ”Boys Don’t Cry”) kämpar godhjärtat i rollen som den ateistiska professorn, men inte ens hon kan rädda ”The Reaping” från att slutligen drunkna i klassiska vändpunkter och en hastigt ihopsatt grand finale. Synd, för att det är en bra idé att basera en film på. Men det viktigaste har gått förlorat; man måste tro på det man gör. Och det gör varken Hilary Swank eller Stephen Hopkins, eller någon annan i ensemblen. Så, vill man se guds plågor på film gör man nog säkrast i att se Dreamworks animerade ”Prinsen av Egypten” istället.