The Shrouds 2024

Vi introduceras för huvudpersonen Karsh Relikh (Vincent Cassel) under ett tandläkarbesök där han får höra att “sorg gör att dina tänder ruttnar”, och det visar det sig att han sörjer sin bortgångna fru. Hanteringen av sorg är filmens kärna, om än inlindat i ett väldigt Cronenbergskt sci-fi/body horror/mysterieformat.

 

Tändläkaren arrangerar en lunchdejt för honom med en passande, nyskild patient. De ses på en chic restaurang som det visar sig att Karsh äger, och som är en del av en futuristisk kyrkogård. Allt tycks gå bra fram tills han erbjuder henne en rundtur bland gravarna. Liken är insvepta i högteknologiska höljen (“shrouds”) med kameror som följer föruttnelseprocessen, och som man kan se i 3D på mobilen via en app.

 

Men han upptäcker märkliga, tandliknande utväxter när han zoomar in på sin fru Beccas kranium, och frågar hennes syster Terry, som är utbildad veterinär, vad det kan vara för något. Både Terry och Becca, som återkommer i flashbacks, mardrömmar och visioner, spelas av Diane Kruger. Hon ger även röst åt chatboten “Hunny”, som är hans Siri-liknande personliga assistent.

 

Komplikationer uppstår när kyrkogården vandaliseras. Vid sidan av chock och sorg uppstår frågor kring etik (hur man hanterar kropparna och de anhöriga), politik (konkurrens från mogul som vill ta över), och konspirationsteorier (är utväxterna små sändare som spionerar på de levande)? Manuset är kanske inte helt tajt här vad gäller logik, särskilt inte kring det sistnämnda, men så är också konspirationsteorierna en stor bit av filmens essens.

 

Särskilt Terry lider av konspirationsparanoia, men även hennes ex-man Maury (en svettigt nervös Guy Pearce) med sina datakunskaper och tillgång till hela systemet som det visar sig att han installerat, inklusive chatboten, är märkligt besatt. Och vem är Soo-Min (Sandrine Holt) egentligen, som dyker upp för att göra affärer men blir Karshs älskarinna?

 

Filmen har en tydlig Cronenberg-prägel. Rollfigurerna existerar i en stilfull men dov och dyster värld, full av mysterier. Måhända är filmen mer dialogdriven än tidigare verk, mer filosoferande, mer stilistiskt arthouse, men så är också regissören 81 år gammal. Vitala huvudrollsinnehavare i tidigare filmer som “Crash” och “Videodrome” spelade av James Spader och James Woods får ge vika för Cassels grånade elegans.

 

För huvudpersonerna har alltid i viss mån fungerat som regissörens alter egos, och som sådana har de alltid fascinerats av döden. Cronenbergs fru gick bort för några år sedan vilket gör att saknaden, besattheten och vägran att släppa taget om Becca känns sprungen ur personlig sorg. "The Shrouds" har inga skräckfilmsingredienser men Cronenbergfans kan se fram emot allt annat som brukar figurera i hans filmer; teknologi, sci-fi, erotik, psykologi, och den mystiska och något surrealistiska värld rollfigurerna rör sig i.

 

Handlingen spretar ikapp med konspirationsteorierna allteftersom, och filmen bjuder inte heller på några höjder och dalar utan håller samma drömlika suspensnivå från början till slut. Man kan konkludera att Cronenbergs filmer inte är för alla, utan mer av en förvärvad smak, så för fansen är så klart “The Shrouds” ett välkommet måste.