The Sleepover 2020

I Trish Sies (“Pitch Perfect 3”, “Step Up: All In”) nya Netflixkomedi får vi möta en familj med många bekanta karaktärsdrag. Mamman är tråkig och sträng, pappan skämmer alltid ut sig, tonårsdottern är sur att hon inte får festa hos snygga killar, och lillebrorsan är charmig men kanske inte världens smartaste. Tillsammans med detta följer en sedan tidigare rätt känd premiss, som lär kännas igen av alla de som har sett “Spy Kids”.

 

En kväll förbereder sig familjens yngsta för en övernattning, samtidigt som systern planerar att smyga ut ur huset, båda tillsammans med en kompis vardera. Planerna ska dock komma att förändras till något långt ifrån vad de väntat sig. När föräldrarna plötsligt kidnappas måste kvartetten ge sig iväg för att hitta och rädda dem, och det kommer bli en händelserik natt för alla inblandade. 

 

I samband med kidnappningen avslöjas det dessutom att mamma Margot (spelad av svenska Malin Åkerman) bär på flera chockerande hemligheter och ett mörkt förflutet. Detta väcker många frågor hos samtliga familjemedlemmar, som under natten även får komma att reflektera lite extra över sina relationer till varandra.

 

Att följa barnen och de lösningar de hittar på är till viss del underhållande, men inte av särskilt hög grad. Med tanke på den yngre målgruppen är det inte svårt att lista ut hur saker och ting kommer att sluta, men det hela känns ändå mer förutsägbart än vad det hade behövt vara. 

 

Parallellt med barnens resa får vi också följa föräldrarna. Margot blir tvingad att utföra ett uppdrag för att bli kvitt sitt förflutna, och pappa Ron får följa med som en pinsam sidekick (gestaltat av en passande Ken Marino). De tidigare nämnda spänningarna är extra tydliga här, och både svartsjuka och självtvivel växer hos Ron när frugans mycket mer attraktiva ex kommer in i bilden. 

 

En kan tänka sig att dessa delar är menade att underhålla och resonera lite extra med de vuxna tittarna. Detta lyckas man inte riktigt med, utan föräldrarnas scener känns istället som filmens mest ointressanta. Barnen kan eventuellt finna visst nöje i Rons klantigheter och Margots actionkunskaper, men i övrigt blir det troligtvis filmens svaga punkt även för dem.

 

Det är tydligt att filmens främsta syfte är att vara lättsam och underhållande för stunden, vilket lyckas till viss del. Dock känns det som att man hade kunnat göra bättre ifrån sig. Inga skämt upplevs som särskilt nya eller innovativa, och trots att det är packat med pinsamma situationer och one-liners så får jag inte fram ett enda ordentligt skratt. Men vissa roande stunder finns det trots allt. Framförallt de allra yngsta karaktärerna räddas av sin charm, och gör att det åtminstone dras på smilbanden ett antal gånger. 

 

Humorn åsido så görs det, genom några mer seriösa samtal mellan karaktärerna, även försök att lära publiken ett och annat budskap. Dessa är förvisso ganska klischeartade, och har nog framförts på starkare sätt i andra sammanhang, men om även denna film kan få något barn att tro mer på sig själv är det ändå ett plus i kanten. 

 

“The Sleepover” är den typ av film som tittare i den flesta åldrarna hade kunnat få ut något av, men i detta fall blir det begränsat. Handlingen och humorn känns för barnsligt för att kunna ge vuxna tittare något större nöje, men även för de yngre lär det inte bli engagerande rakt igenom. Mer originalitet och överraskningar hade varit välkommet, för just nu känns det som att det hade kunnat bli lika roligt om våra karaktärer bara hade blivit kvar i huset.