The Social Network 2010

Det finns många anledningar att hylla "The Social Network". Inte minst för att i fel händer kunde den här historien har gjorts till en rätt trist rättegångs- eller datanördsfilm med utdragna pratscener utan att något händer. Men det är det sista man kan anklaga David Finchers verk för.

Man måste helt enkelt erkänna att regissören- som bland annat står bakom "Fight Club" och "Se7en", vilka både kritikerrosades, gick hem hos publiken och dessutom verka hålla år efter år - har gjort det igen. Och jag skulle redan nu våga gissa att "The Social Network" kommer att få kultstatus.

Inte bara för att det är en oerhört välskriven, välregisserad och grymt spelad film - utan för att fenomenet den kretsar kring, Facebook, inte kan kallas annat än en revolution vad gäller socialt umgänge och nätverkande idag.

Handlingen kort då: Harvardstudenten Mark Zuckerberg (Jessie Eisenberg från "Zombieland") blir dumpad av sin tjej Erica Albright (Rooney Mara) och i ilskan går han hem och super sig full medan han som hämnd skapar en sajt där man kan betygsätta universitetets alla tjejer. Facemash som han kallar det blir starten till Facebook, som han sedan programmerar ihop på en dryg månad, bara 19 år gammal.

Men iomed sajtens explosionsartade popularitet skapas osämja om vem som var med och kom på hela grejen och vilka som ska föra kolossen framåt. Och parallellt med de oerhörda framgångarna får vi följa hur det börjar knaka i fogarna mellan Mark och vännen Eduaro Saverin (Andrew Garfield), samtidigt som flashforwards visar hur Facebookgrundaren blir stämd från två olika håll på mångmiljonbelopp.

Fincher är känd för att jobba hårt med det visuella, vilket både gör filmerna snygga och ofta rätt mörka i tonen. Att han har kunnat hålla i detta trots att han haft Aaron Sorkins (West Wing) manus att jobba efter är grymt imponerande. Men ingen kritik åt Sorkin - han erkänner gärna att han gillar att skriva mycket dialog. Och det han fått fram i "The Social Network" är på mästerverksnivå.

Filmen är så packad av grymma repliker att jag genast vill se om den, memorera alltihop och sedan slänga mig med uttrycken de närmaste veckorna innan alltför många hunnit iväg till biograferna och fattar att det inte alls är min egna briljans som kommit på dem.

Att samma repliker levereras med sådan knivskarp briljans av den unga casten är också något man bara kan häpna över. Eisenberg har gett smakprov på vad han kan i "The Squid and the Whale" och här får hans rappa käft fritt spelrum och ihop med den dryghet han verkar inta mot allt och alla skapas så många fantastiskt komiska ögonblick att man hade varit busnöjd med hälften.

I andra produktioner har det ibland varit störande mitt i det roliga när man måste erkänna att folk faktiskt inte pratar så där och att det nallar på trovärdigheten. Men på något sätt lyckas Fincher övertyga mig om att de här Harvardnördarna och -snobbarna faktiskt slänger sig med sånt här prat.

Tvillingarna Winklevoss som spelas av inte alls besläktade Armie Hammer och Josh Pence ska också ha stor kredd som humorhöjare. Medan Justin Timberlake övertygar som oansvarig glidare och Garfield står för det mer känsliga.

En fin poäng med filmen är att den inte alls tar ställning utan försöker låta alla inblandade komma till tals och låta publiken välja själv vem som har rätt. Länge känner man med Eduardo som verkar bli överkörd, men i slutändan måste man ändå ställa sig frågan om Facebook hade varit vad det är idag om Mark hade följt hans råd.

Om inte alla anledningarna ovan drar folk till biograferna så kanske åtminstone vi svenskar är nyfikna på vad det var för skådespeleri som Rooney Mara visade upp för Fincher för att sedan sno åt sig en av de mest åtråvärda rollerna på många år - den som Lisbeth Salander i den amerikanska versionen.

Den remaken har förstås haft många skeptiker och jag tillhör nog en av dem. Men efter "The Social Network" känns det i alla fall som en bättre regissör att anta utmaningen än Fincher knappast kunde ha valts.