The Spy Who Dumped Me 2018

"Jag är 30 år gammal, jag har en Hawaiiskjorta på mig på jobbet, och min pojkvän dumpade mig precis över sms", beklagar sig Audrey (Mila Kunis) när hon firar sin födelsedag på det lokala haket. Hennes bästa vän Morgan (Kate McKinnon) har en lösning: "Låt oss tända eld på alla hans saker!"

Men knappt har de tänt grillen på Audreys balkong innan Drew  (Justin Theroux) kommer tillbaka in i Audreys liv på ett oväntat sätt. Det visar sig att Drew i själva verket är en spion, och efter en skottlossning i deras lägenhet befinner sig Audrey och Morgan på rymmen med en statyett de måste ta till Europa. "Vill du dö utan att ha varit i Europa, eller vill du åka till Europa och dö efter att ha varit i Europa?" frågar Morgan. Sagt och gjort.

De två hjältinnorna ger sig av på en vild jakt genom ett par sceniska europeiska huvudstäder, där terrorister, dubbelagenter och flera underrättelsetjänster alla är ute efter dem, och det de har med sig. En av dem som är dem hack i häl är den stilige agenten Sebastian spelas av "Outlander"-skådisen Sam Heughan som ser ut som en piratkopia av Alexander Skarsgård. Audrey och Morgan kan inte lite på någon - inte ens snygga MI6-agenter! - förutom varandra.

Titeln refererar förstås till James Bond-filmen “The Spy Who Loved Me” med Roger Moore. Det är regissör Susanna Vogels andra film. Hennes första var den utmärkta dramakomedin “Life Partners”, och trots att de hanterar vitt skilda ämnen delar de en kärna av kvinnlig vänskap på ett väldigt uppriktigt sätt.

“The Spy Who Dumped Me” är rolig, våldsam och actionfylld med lite väl många destinationer och vändningar, och en Cirque du Soleil-inspirerad scen som pågår i vad som känns som en evighet. Actionsekvenserna är väldigt underhållande, men mot slutet förlorar de sitt driv.

Snarare än att driva med Bond-filmer verkar filmen sträva efter att vara en mindre mörk “In Bruges” med en större budget, men blir aldrig varesig lika rolig eller lika vass. Den påminner mest om “Game Night” som kom ut i våras, samma humor och våldsamhet, men “The Spy Who Dumped Me” vågar ta det lite längre och bli full spionthriller med humorinslag som helt saknar känslan av improvisation som fick pågå för länge (halleluja!). Dess stora behållning är Kunis och McKinnons fantastiska kemi.