The Substance 2024
Synopsis
En åldrande kändis på nergång bestämmer sig för att använda en drog på svarta marknaden - ett cellåterskapande ämne som tillfälligt skapar en yngre, bättre version av henne själv. Detta kommer dock inte utan chockerande bieffekter…
Info
Originaltitel
The Substance
Biopremiär
18 september 2024
DVD-premiär
19 december 2024
Digitalpremiär
17 december 2024
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
NonStop Entertainment
Åldersgräns
15 år
Längd
Substanslös äckelfrossa med vagt feministiskt budskap
RECENSION. Snygg och stilren inledning ger vika för frossa i äckel. Ett vagt feministiskt budskap om hur äldre kvinnor ses som monster späs ut av kameraglupska närbilder på Margaret Qualleys rumpa. Underhållande men substanslöst.
“The Substance” skulle kunna beskrivas som en sorts splatterversion av filmer som "Sunset Boulevard", "Allt om Eva", och “Döden klär henne”. Kärnan är densamma; en förr om åren hyllad kvinna åldras och får kliva åt sidan för yngre, nyare modell. “Revenge”-regissören Coralie Fargeats skräck/sci-fi-version bjuder dock på mer blod och mindre substans, medan det visuella rör sig mellan snyggt stilrent och frossande i äckel.
Elisabeth Sparkle (Demi Moore) är en framgångsrik aerobicsinstruktör med egen TV-show (och kanske skådis för någonstans nämns en Oscar). En dag råkar hon få höra av producenten Harvey (en roligt överdriven Dennis Quaid) exakt hur gammal och oattraktiv hon är och att de måste bli av med henne, vilket leder till ett förödmjukande avskedande.
Därefter råkar hon ut för en bilolycka och hamnar på sjukhus. En vacker sjuksköterska ser hur ledsen hon är och ger henne ett kort med ett telefonnummer och orden “The Substance”. Instruktionerna leder fram till den blodiga födelsen av hennes yngre jag, Sue (Margaret Qualley). De måste byta liv var sjunde dag, medan den andra ligger i koma på badrumsgolvet. Och följer man inte instruktionerna får det digra konsekvenser…
Även om en stjärna på Hollywood Walk of Fame antyder att filmen är satt i film- och tv-mekkats Los Angeles med allt vad det innebär av ungdoms- och skönhetsdyrkan, presenteras en generisk värld. Omgivningen är stilren och färgstark, men utan tid och rum. En värld där männen vänder sig bort i avsky från Demi Moores skitsnygga, vältränade rollfigur för att hon är över 50. En värld där tittarsiffror (= pengar) har samma betydelse som i vår värld, medan magiska substanser som gör en ung tycks ges ut lite hipp som happ.
Man kan dessutom undra lite vad Elizabeth får ut av det hela, rent logiskt. Hon vill bli ung igen. När Sue föds har hon Elizabeths alla minnen och personlighet, men därefter lever de separata liv. Den ena vet inte vad den andra gör med sin tid. Elizabeth är fortfarande kvar i sin gamla kropp och får alltså inte uppleva Sues framgångar. Konkurrens uppstår.
Demi Moore gör en fin och (framför allt kroppsligt) utlämnande rollprestation som Elizabeth. Likaså Margaret Qualley, fastän kameran mestadels zoomar in på hennes rumpa. Men de gånger ansiktet får vara med pendlar hon friktionsfritt mellan stjärnögt objekt till olycksbådande och hänsynslös streber. Tv-världens glittriga upprädanden är underhållande, de sterila miljöerna och statiska kameravinklarna effektfulla, och det "Ex Machina"-liknande moralkakebudskapet som bankas in att inte trixa med naturen för då går det illa tål alltid att höras ännu en gång.
Men mest är filmen en frossa i äckel. Närbilder på slafsigt tuggande, geggiga fingrar som pillar med räkor, och sörjan som lämnas kvar. Sprutor och injektioner. Köttslamsor. Gillar man den typen av chockvämjelser ska nämnas de fantastiska proteser som dyker upp, särskilt mot slutet, och inte helt utan humor. De är designade av Pierre-Olivier Persin, och väger upp mycket av den endimensionella handlingen.
| 9 augusti 2024 07:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Det här är precis den typen av film som får dålig kritik av recensenter men som gillas av publiken. Jag tycker det var en riktigt uppfriskande film, om än ett gigantiskt frosseri i body horror av sällan skådat slag. Kameraarbetet är träffsäkert och effektivt vilket ger en ökad kvalitetskänsla. Det finns ett budskap om att äldre kvinnor ska gömmas och glömmas till förmån för yngre snyggare tjejer och här träffar filmen 100% rätt, utan att vara moraliserande. Samtidigt bjuder filmen på många skratt eftersom det finns gott om svart humor. Mycket modigt av Demi Moore ta sig an detta projekt för hennes roll är minst sagt utelämnande och hon lyckas perfekt att mästra ett fullständigt groteskt manus. För det är en blodig, slemmig och mycket kladdig film så man bör ha bra mage för att stå ut. Slutet blir lite too much men jag gillade ändå det illa dolda långfinger till hela det ytliga sexistiska Hollywood. Dennis Quaid är klockren som osmaklig producent och den så kallade räkscenen sätter ribban för resten av filmen.
Coralie Fargeat fångade verkligen min hela uppmärksamhet med hur hon hade regisserat filmen och verkligen få med om vårt sjuka beroende till att hålla oss evigt unga . Hade fått en 5:a om det inte var för de sista 20 minuterna.
Det är alltmer sällan man ser nya skräckfilmer med ny spännande berättarteknik och äckel blandad med absurd humor och The Substance hade ett överflöd av den varan. Och hade den bara varit 15 minuter kortare så hade det blivit full pott för storyn, humorn, twisterna och de fantastiska effekterna. Och så klart skådespelarna med Demi Moore i spetsen men även Dennis Quaid var hysteriskt kul och läbbig, på bästa sätt.
Fantastiskt bra och fascinerande fram till sista akten som höll på lite för länge och blev lite för grotesk.
Likväl får The Substance en stark 4/5 i betyg.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu