The Suicide Squad 2021

Det har varit en turbulent tid för regissören James Gunn de senaste åren. Efter succén med “Guardians of the Galaxy”-filmerna hos Marvel petades han plötsligt av Disney efter att en rad mindre rumsrena tweets som inte uppskattades av Musse Piggs högkvarter hade uppdagats. Skådespelarna i Guardians-gänget gick dock fort ut och försvarade Gunn, som ledde till att Disney sedermera pudlade och tog tillbaka regissören. Men inte innan konkurrenten Warner Bros. hann före och värva Gunn för en tur i deras stall med DC-karaktärer. Således har vi nu en aktuell filmskapare i båda laguppställningarna för de rivaliserande superhjälteägarna, och innan Gunn återvänder till Marvels kosmiska värld får han här en chans med en uppsjö nyckfulla karaktärer i DC-gänget.

 

Som en del säkerligen kommer ihåg är det här inte Warner Bros. första försök att ta sig an självmordspatrullen. Men Gunns nya film har gjort det som de flesta av oss andra redan åstadkommit; att låtsas som att David Ayers “Suicide Squad” inte existerar och gått vidare. Helt förintad från tidslinjen är dock inte den omsusade versionen från 2016. Flera karaktärer och skådespelare från den förra filmen – däribland Margot Robbie som Harley Quinn och Rick Flag spelad av svenske Joel Kinnaman – återvänder även i denna film. Med finns också Viola Davis som Amanda Waller, som återigen samlar ihop förbrukningsbara superskurkar för elitstyrkan Task Force X – som denna gång får i uppdrag att infiltrera den militärt styrda önationen Corto Maltese och undanröja samtliga spår av det som kallas “Operation Starfish”.

 

Det som Gunn lyckades så utmärkt med i sina Guardians-filmer – dels att lyckas bygga ihop en skara brokiga karaktärer som man faktiskt bryr sig om, dels att frammana känslan att det finns någon sorts originalitet bakom dessa megaprojekt – visar han prov på även här. “The Suicide Squad” är fylld av besynnerliga karaktärer – från Ratcather 2, vars unika talang är att helt enkelt kontrollera råttor, till King Shark, en humanoid vithaj som bara vill ha en vän. Gunn och gänget sparar inte på krutet, eller logiken, när det kommer till såväl att gräva i DC-arkivet som att skapa nya monstrositeter. Vissa får mer utrymme att skina än andra, men Gunn vet precis vilka trådar som ska dras för att ge maximal effekt i såväl humor som action.

 

Till skillnad från såväl Ayers “Suicide Squad” som “Guardians”-filmerna har James Gunn här fått fritt spelrum vad gäller mindre anständiga företeelser. Och när du har en människoätande haj som en av dina huvudkaraktärer är det att föredra. Här rycks lemmar av kors och tvärs (inte bara från karaktären T.D.K. vars superkraft är just det), huvuden klyvs på mitten och kroppar sprängs i bitar. Det är ett vålds- och blodbad utan dess like, men med Gunn vid ratten inte helt utan såväl humor som känsla. “The Suicide Squad” är inte bara hysteriskt underhållande utan lyckas också med faktumet att kännas allvarsam emellanåt – i den mån det går att göra det i en film där en man kallad Polka-Dot Man skjuter frätande prickar mot en gigantisk sjöstjärna.

 

Skådespelarensemblen är en härligt varierad sådan, där Idris Elba är ett välbehövligt centralt nav som den prickskjutande Bloodsport. Utöver tidigare nämnda Harley Quinn, Rick Flag, Ratcatcher 2 (en imponerande Daniela Melchior), King Shark (Sylvester Stallone!) och Polka-Dot Man (David Dastmalchian) flankeras han även (och ofta underhållande så) av John Cenas kanske en aning för patriotiska Peacemaker, som redan är klar för en egen spinoff-serie med James Gunn vid rodret.

 

“The Suicide Squad” är en visuell fest där Gunn leker med våra förväntningar på bästa sätt, ofta med lika underhållande som chockerande resultat. Trots en vid det här laget rätt urvattnad genre lyckas han ge nytt blod till superhjältevärlden – ibland bokstavligt talat.