The Tender Bar 2021

I den första delen av coming-of-age-filmen “The Tender Bar” står det efter endast ett par få repliker klart att unga JR har en komplicerad relation till sin far. Pappan är diskjockey, och för JR är han “rösten i radion” som han aldrig har fått träffa. Istället har hans farbror, tillika bartendern Charlie (Ben Affleck) fått iklä sig rollen som fadersfigur, medan han samtidigt roddar sin rökiga bar Dickens och försöker att hålla JRs förväntningar nere om att rösten på radio en dag ska komma hem.

I den andra delen av filmen får vi följa en vuxnare JR, och när han har börjat på universitetet. Här får han tampas med oviss kärlek och hur han ska nå sin stora dröm att bli författare. Genom en konstant förvirring börjar JR bearbeta sin barndom samtidigt som han jagar rätt på sin egna identitet - är han JR, Junior, eller någon helt annan?

Filmen är baserad på författaren J.R. Moehringers memoarer om just hans egen uppväxt under 70- och 80-talet i New York. Den väsentliga baren i “The Tender Bar” har även funnits på riktigt och blev på ett sätt det som JR kan kalla för ett hem. Författaren vann senare Pulitzer-pris och memoarerna hamnade på bästsäljarlistor. Det är sentimentalt, sällsamt, och en historia som varken är för tung, eller för tråkig.

Vi möter George Clooneys åttonde film och troligtvis en av de mer avskalade filmer han har gett sig in på, tvärtom sin väderbitna “Midnight Sky” och politiskt stormiga “Maktens män”. I “The Tender Bar” målar han upp ett estetiskt 70-tal som varken försöker för mycket eller för lite. Miljöerna är härligt drömska och känns väl utvalda utan att bli alldeles för övertydligt stereotypiska.

En återkommande fråga under filmens gång är “Vad står JR för?” Beroende på kontext, eller kanske hur JR mår, så står det antingen för Junior - eller ingenting. Filmens budskap om att identitet är något du mycket väl själv kan söka - snarare än det du är född till - är vackert och ett stabilt koncept inom filmskapande. “The Tender Bar” är trots allt en coming-of-age-film; ett steg från barnsben upp till ett vuxenliv där du möjligen förr eller senare måste skaka av dig ditt förvirrande förflutna.

Skådespelarlistan vi får se är rätt hyfsad. Tye Sheridan, som inte riktigt har slagit sig igenom sedan “Ready Player One” gör huvudrollen, och i de övriga största rollerna hittar vi Lily Rabe (återkommande i “American Horror Story”) och Ben Affleck, som troligen inte behöver något närmare presentation. Affleck gör en något för hastig medverkan, men det lilla han får utrymme att göra har stor inverkan på filmen. Troligen hade filmen trillat ner ett helt betygssteg ifall hans dedikerade farbror hade blivit bortklippt.

Clooneys film är finstämd och tilltalande, men är en på tok för alldaglig berättelse. Historien om JR som vi möter är säkerligen något som många andra har upplevt - vilket säkert gör den lätt att identifiera sig med, men som dessvärre också blir rätt ointressant. I slutet så knyts äntligen säcken ihop, men det räddar tyvärr inte en historia som ärligt talat är inte mer kryddig än mellanmjölk.