The Titan 2018

Ofta har skaparna och inte minst distributörerna av en film en väldigt klar idé av vad för slags film de gör och säljer. En science fiction som berättar om en potentiell framtid och hur man räddar mänskligheten. Ett drama om hur familjer påverkas av när en förälder genomgår extrema, fysiska förändringar. En actionrulle om att slå tillbaka mot giriga regeringsmän och forskare. De som gjorde den här filmen verkar dock inte riktigt ha bestämt sig. Det är en ojämn cocktail med besk eftersmak.

Till filmens fördel så skildras inte framtiden med robotar och flygande bilar utan snarare via en lätt pessimistisk vision där såväl mänskligheten som Jorden hotas att förintas. Därför ska man skapa en ny slags superras av människor genom att experimentera med fysiskt överlägsna ex-soldater. Familjerna mutas med flådiga hem och lever på patriotisk stolthet men självklart har man glömt att informera dem… om de hemska bieffekterna!

Inledningsvis finns här ett eggande lugn och melankolisk stämning där man behärskat utforskar hur en möjlig framtid kan se ut, hur den mänskliga rasen ska räddas från utrotning och hur nytt liv på en annan planet kan vara räddningen. Sedan ungefär när folk börjar simma som delfiner och får monstermuskler förvandlas filmen till en B-rulle. ”Orange is the New Black”-stjärnan Taylor Schilling ser ut som om inte riktigt förstår var hon hamnat och vi känner lite samma sak.

Inte blir det bättre av att en av Hollywoods stelaste stjärnor, Sam Worthington, spelar huvudrollen. ”Avatar” i all ära men hans ansiktsuttryck går att räkna på fem fingrar och när han så småningom ser ut som en stelopererad version av Mannen med gälarna från ”Skräcken i Svarta Lagunen” så är det nästan en förbättring. Body horror kan vara kul ur rent gore-perspektiv men när det som här tar sig själv på för stort allvar blir det mest fånigt.

Undertecknad är inte ett dugg medicinskt lagd men här även jag finner mig ifrågasättande till flera tekniska detaljer. De större humanistiska frågorna är intressanta men dras aldrig till sin spets. Istället handlar den slutliga uppgörelsen om den heliga kärnfamiljen vs den välmenande men ondskefulla vetenskapsmannen (den suveräna men här bortkastade Tom Wilkinson). Med en absurd slutscen på kalkonnivå blir slutfrågan snarare ”Vad var det jag just såg?”. ”The Titan” funkar stundtals som en underhållande B-film men det var nog knappast avsikten…