The Tower 2012

Det är jul och detta ska med besked firas i nyöppnade tvillingtornen Tower Sky i Sydkoreas huvudstad Seoul. Mitt i festligheterna händer något där ute och en helikopter flyger rakt in i ett av tornen varefter katastrofen är ett faktum. (Vi vet alla hur det kan gå när något motorburet flyger in i en skyskrapa.)

En enorm brand börjar med otrolig fart sprida sig likt den löpeld den är och människor i hundratal fastnar i skyn. Under tiden arbetar brandkåren febrilt för att försöka rädda dem i en kamp mot både tid och eld.

Det är närmast omöjligt att inte dra paralleller till "Skyskrapan brinner" från 1974 då likheterna minst sagt är påtagliga. Också i "The Tower" börjar en skyskrapa brinna mitt under en fest och en eld kan väl bara härja på så många sätt. Dessutom finns en hel del "felkonstruktioner" även i denna skrapa vilket såklart försvårar situationen. 
Men faktiskt känns ändå en hel del nytt i detta äventyr eller kanske framförallt görs det på ett någorlunda nytt sätt, varför filmen i sin helhet blir till en av det bättre på ett bra tag inom genren.

Den inledande dryga halvtimmen är en halvsorglig parentes i ett annars mycket lyckat verk. Vi får en hel drös personer presenterade för oss varav flera kan kännas igen som hyfsat typiska katastrofkaraktärer från liknande klassiker. Vi har det äldre paret, de förälskade två, den gravida kvinnan, lustigkurren, barnet och hunden för att nämna några. Dessa i sig stör väl kanske inte så mycket direkt, men alldeles för många relationer är irriterat klichéartade. Medan vissa blir övermäktigt känslosamma har andra en lätt olustig humoristisk krydda över sig som inte tillför något, ens humor. Visst kan man tycka att ett gäng Jesusfanatiker som hojtar halleluja i alla lägen lättar upp ångesten något mitt i ett glödande inferno. Men sådan komik tenderar samtidigt att ta udden av det andra på ett sätt som jag inte tycker är särskilt passande i en annars skönt ångestladdad upplevelse.

Några karaktärer och livsöden blir med tiden ändå fängslande och vissa kommer jag på mig själv att hoppas verkligen innerligt på.

Det bra börjar i och med kraschen och den efterföljande branden och då blir det också riktigt bra. Mycket över produktionen andas Hollywood även om "The Tower" görs med en betydligt mindre budget. Varför resultatet också är så mycket mer imponerande. Det sparas verkligen inte på krutet någonstans och effekterna känns extremt påkostade och är på de allra flesta håll riktigt snygga.

Det är överhuvudtaget hela vägen lite mer på alla plan. Känslorna är starkare, dramatiken mäktigare och elden farligare. Det finns flera riktigt ångestfyllda och otroligt spännande scener då man som publik knappt ens vågar andas med rädsla för att bidra till eländet.

"The Tower" är en absolut sevärd och väldigt laddad katastroffilm som jag varmt rekommenderar. Även om jag helst hade sett att den varit snäppet kortare och något mindre "rolig".