The Transporter Refueled 2015

I ett filmklimat fullt av remakes, reboots och prequels där det mesta ska kunna rida på vågen av någon form av tidigare verk är det kanske inte så konstigt – men en kan ändå inte låta bli att höja förunderligt på ögonbrynen när det nu blivit dags för "The Transporter" att få nytt blod. Den Luc Besson-producerade och -skrivna filmserien hjälpte till att lansera Jason Statham som actionstjärna i början av 2000-talet, och i viss mån får man väl säga att den lyckades. Efter den första filmen följde två till med allt mer stagnerande intresse för alla inblandade, inklusive publiken. Men efter sju år av dammsamlande är det dags att värma upp motorerna igen.

Statham har denna gång bytts ut mot den före detta ”Game of Thrones”-skådisen Ed Skrein (a.k.a. Nicholas Hoult XL) som troligtvis hoppas på samma karriärskjuts som the Stath fick. Skrein lämnade nämligen världens just nu största tv-serie för att ta jobbet som den nya Frank Martin – ett beslut som på både för- och efterhand kan ses som ett ytterst dumdristigt sådant. 

I 2015 års uppsättning av ”The Transporter” finner vi återigen Frank Martin i gräddan på den franska Rivieran där han stilsäkert spinner med sin glansigt graciösa Audi (kanske de enda som går vinnande ut ur denna produktion) under diverse leveransuppdrag. En dag dyker Franks pappa (Ray Stevenson) upp på besök, men deras far och son-helg blir uppskjuten när Frank Sr. kidnappas av fyra kvinnor. Plötsligt är Frank indragen i en hämndplan där de fyra före detta prostituerade kvinnorna satt sikte på en rysk gangsterboss som i sin tur har en plats i Franks förflutna.

Om det var något som de föregående Transporter-filmerna hade så var det faktiskt en känsla av att använda Jason Stathams sammanbitna karisma och naturliga läggning för kampsport för att skapa underhållande action. Ed Skrein är föga förvånande långt ifrån att fylla Stathams skor och gör ett ganska tafatt försök att spela fåordigt stenansikte. Istället är det faktiskt Ray Stevenson som Frank Sr. som bjuder på den största charmen i filmen, och även om vi är långt ifrån att behöva en till ”Taken”-kopia så hade en nästan hellre velat se film där rollerna varit ombytta.

Det mest uppfriskande med ”The Transporter Refueled” är faktiskt själva storyn. Med de prostituerade kvinnorna (med Loan Chabanol som dess femme fataliska ledare) som gör revolt mot männen som utnyttjat dem i flera år får vi en kvinnlig vinkling som serien minst sagt har lämnat outforskad tidigare. Det här är dock långt ifrån exempelvis ”Mad Max: Fury Road” i feministisk badasshet, men de facto en av filmens mer positiva beståndsdelar.

Men med en antagonist lika minnesvärd som hjulmodellen på Franks Audi nås vi av ett synnerligen oengagerande klimax, och actionsekvenserna lämnar en hel del att önska. Varken biljakter eller fightscener bjuder på några överraskningar eller finess och några större set pieces kan vi inte prata om. Filmen må försöka med lyxjakts-shootouts och vattenskoterjakter, men med oengagerande koreografi blir det inte mer än en bortkommet händelseförlopp.

Gillar du din generiska actionfilm och tycker ”Taken 2” var ett underskattat mästerverk lär du nog uppskatta ”The Transporter Refueled”. Annars tycker jag att vi låter denna meningslösa återupplivning självdö och förhoppningsvis stanna så.