The Two Popes 2019

I ärlighetens namn så kändes tanken på ett pratdrama om ett par gamla påvar måttligt upphetsande på förhand. Jag klev in i biosalongen med armarna i kors och undrade om Netflix hade gått helt vilse när den inledande påveomröstningen i Vatikanen filmats med ryckiga Paul Greengrass-närbilder och crash-zoomar som om vi såg en Bourne-film – vilket jag kan avslöja redan nu (spoiler alert!), inte är fallet med “The Two Popes”. Jag lämnade biografen två timmar senare, måhända inte med ett kors runt halsen, men med något svagt religiöst i blicken. 

 

Anthony Hopkins spelar den konservative påven Benedictus som kallar till sig den liberale framtida påven Francis (Jonathan Pryce), som precis lämnat in sin pensionsansökan från kardinalämbetet i Argentina. Den förhållandevis nyvalde påve Benedictus har redan hunnit bli skandalomsusad för sitt Hitlerjugend-förlutna och oviljan att ta tag i sexskandalerna inom kyrkan. Även en påve kan behöva bikta sig ibland men vem lyssnar på den som ska sitta på alla svaren? En annan påve, såklart! 

 

Det är sannerligen en prövning att fånga något så statiskt som två pladdrande präster i rörliga bilder, tillika ett manusmässigt minfält att smyga kring katolska kyrkans alla skandalämnen med hedern i behåll. Den brasilianske regissören Fernando Meirelles ("Guds stad", "The Constant Gardener") och Anthony McCartens manus ("The Theory of Everything", "Darkest Hour") väljer att omfamna de små ögonblicken i långa samtal om förlåtelse, förändring, pizza och fotboll. Pryce och Hopkins spänstiga dialogdans växlar dynamiskt mellan stundens allvar och sträv, avväpnande "The Trip"-humor. Tycka vad man vill om den katolska kyrkan men änglarna gråter när dessa två gudabenådade brittiska skådespelare spelar dialogpingis.

 

Meirelles vördnadsfulla handlag med tid och rum spinner röda silkestrådar genom årtiondena för att skildra livsödena bakom Vatikanens bladvändning. Det är elegant, synnerligen välspelat och i slutänden rörande. För under den vita kaftanen är “The Two Popes” en småskalig kompisrulle om vänskapen mellan två grubblande gubbar i lustiga hattar. En elegant studie i tro, ansvar och vänskap, tillika årets mest oväntade film-bromance.