The Ugly Truth 2009

Upplägget är klassiskt nog för en romantisk komedi. Abby (Katherine Heigl) är en framgångsrik tv-producent med total koll på läget på jobbet, men när det kommer till kärlekslivet är hon som tappad bakom en vagn. Vid första dejten vi får följa med på har hon skrivit ut killens dejtingsajtsprofil och påpekar när han beställer whiskey att han faktiskt skrivit att han gillar rödvin, något som finns med på hennes checklista över egenskaper en framtida pojkvän ska ha. Så här långt känns filmen farligt nära "Dumpa honom" där alla kvinnor framställs som totalt desperata och nollställda på hur man umgås med det motsatta könet.

Allt ställs dock på ända när Abbys tv-kanal tar in Mike (Gerard Butler), som står för allt som är krasst och sexistiskt i sin show "The Ugly Truth" där han pratar om att män aldrig kommer vara intresserade av något annat än att få ligga (i alla fall inte amerikanska män, européiska killar är tydligen lite känsligare). Abby är långt ifrån glad över att behöva jobba med honom, men när Mike ser hennes tafatta försök att få sin ursnygge granne, Colin (Eric Winter),  på fall och ger henne ett par tips som faktiskt fungerar måste hon ändra sin syn på både honom och män i allmänhet. 

Resten av handlingen kan de flesta räkna ut med lilltån. Det finns absolut inget oväntat i utförandet av "The Ugly Truth", förutom en sak - språket. Det är ovanligt fräckt för att vara en romantisk komedi. Mikes självsäkra övertygelse om att han kan få Colin intresserad - "I'm gonna make this guy your bitch" - är en liten hint om varthän det barkar. Till slut slänger sig till och med den tidigare nästan pryda Abby med ord som "manwhore" och "cock".

Förväntar man sig någon humor ovanför bältet så är det här fel val av film. Det är onani, avsugningar och orgasmer som det skämtas om i de roligaste scenerna - och det ihop med Mikes fula mun som behöver tvättas med tvål fler gånger än man kan räkna till, är det som gör "The Ugly Truth" till en kul romcom. Även om en del grejer känns billiga, tex kommentarer som "I like a woman on top", finns det flera tillfällen då man skrattar rakt ut. Abbys "När Harry mötte Sally"-upplevelse är till och med riktigt bra spelad av Heigl. Och det är nog det faktum att det är hon, och inte ett flabbande grabbgäng, som står i centrum i de mest dråpliga situationerna som gör att man kan ha överseende med hur både män och kvinnor emellanåt framställs så stereotypt att de utmålas som kompletta idioter.

Att para ihop Heigl med Butler i någon annan film hade känts som en omöjlighet. De är lika omaka i sina val som skådespelare som deras karaktärer Abby och Mike är i filmen. Men så brukar ju inte romantiska komedier direkt sträva efter att vara verklighetstrogna heller och hopplöst omaka par verkar vara ett säljande koncept. Det som kan sägas till den här filmens försvar är att den i alla fall inte hymlar om det. När Mike får frågan om varför han fallit för Abby så svarar han helt enkelt "Beats the shit out of me".