The Unforgivable 2021

“The Unforgivable” tar vid i att Ruth Slater (en väderbiten Sandra Bullock) tar ett stort kliv ut i frihet efter tjugo långa, tuffa år i fängelse. Med sig bär hon öknamnet “cop killer”, en anspelning på det som fick henne inburad - hon sköt ihjäl en polis. Ruth har avtjänat sitt tunga straff, och äntligen får hon återigen andas in frisk luft för att kunna börja lappa ihop sitt trasiga liv. Den lilla staden Snohomish (ja, den heter faktiskt så) förlåter däremot inte i första taget.

Frihet i all ära, men i Ruths sikte finns bara en önskan; att återfinna sin lillasyster Katie som blev vittne till skjutningen. Systern blev på grund av sin ringa ålder placerad i ett okänt fosterhem. Den skraja fosterfamiljen är däremot inte särskilt sugna på att släppa in en dömd mördare innanför sina väggar. Ruth vandrar därmed i en tuff uppförsbacke för att få att nå sin önskan - något som blir allt snårigare när även mordoffrets familj får nys om var hon nu kan hålla till.

Dramat “The Unforgivable” regisseras av den tyska Nora Fingscheidt, som bland annat stod bakom Tysklands oscarsbidrag “System Crasher” från 2019. Här gör hon engelsktalande debut på Netflix med en filmatisk remake på den engelska krimserien “Ont blod” från 2010. Britterna kan ju verkligen sin grej med spännande, nytänkande och rent obehagliga mordmysterier så redan där känns det som att vi går in med en viss tveksamhet. Amerikanska remakes, känns det verkligen så fräscht 2021?

Svaret landar i ett nja, inte värst. Huvudpersonen Ruth känns som en typisk fjäskroll som med en högt svävande dröm önskar att tilltala kritiker. Det är skitigt, deppigt, och onaturligt dramatiska repliker. Så hur hamnar en briljant - redan Oscarsbelönad - Sandra Bullock i denna röra? Bullocks karaktär verkar till största delen gå runt och grymta, stirra, och får egentligen inte glimta till förrän hon hamnar i direkt kontakt med allehanda briljanta skådespelare som dyker upp. Vi får bland annat stöta på advokaten Vincent d’Onofrio, en potentiell date i Jon Bernthal, samt en alltid lika fantastisk, tillika oscarsbelönad, Viola Davis.

Det finns en hel del frustrerande hål i berättelsen som vi får följa i “The Unforgivable”. Historien i sig är intressant på många vis - går det att välkomna in dömda brottslingar i ett samhälle? - men både det segdragna formatet och vändningarna faller platt. De många lysande skådespelarna tyngs ner av en några betydligt sämre skådespelare, vilket skapar obalans i form av att scener känns till och från riktigt lågbudget. En önskan om en rafflande final står dessutom i vägen för att filmen ska landa i någon sorts av elegans.

Potentiellt är det den långa vägen till målet som ställt till det, för filmen var i startgroparna redan för hela tio år sedan. Många kockar har sedan dess varit inblandade fram tills att den ambitiösa produktionen på allvar drog igång för dryga två år sedan. Tyvärr verkar alla händerna inte ha hjälpt utan snarare stjälpt, så våra stackars skådespelartalanger blir alldeles blåsta på vad som hade kunnat bli en smart och på alla sätt tillfredsställande dramathriller.