The United States vs. Billie Holiday 2021

Billie Holiday var sångerskan med den förförande rösten, oemotståndliga karisman och det ständigt stormande livet. Filmen om henne utspelas i huvudsak under 1950-talet och manuset, som baseras på Johann Haris bok ”Chasing the Screams”, är skrivet av Suzan-Lori Parks. För regin står Lee Daniels, som tidigare bland annat gjort det gripande dramat ”Precious”. Hans känslomässiga engagemang är påtagligt också här, även om ambitionen denna gång känns väl höga, varför resultatet svajar på sina håll.

 

Inledningen är otroligt stark. Vi får se arkivbilder från en lynchning av en svart man, vilket effektivt sätter tonen för det som komma skall. Men det ger oss också en omedelbar medkänsla för vår huvudperson och hennes kamp.

 

Billie Holidays liv kantades av destruktiva relationer, drogmissbruk och konstanta dispyter med myndigheterna. Hon blev känd för ”Strange Fruit”, en politisk och poetisk låt om de pågående lynchningarna av USA:s svarta invånare. Låten provocerade makthavare och myndigheter, som gjorde sitt yttersta för att tysta henne. De hade länge ingen framgång alls, och valde därför angripa hennes missbruksproblematik. Holiday åkte fast, fälldes och fick också under en tid sitta i fängelse. Men hon kom tillbaka, ställde sig på scenen och sjöng låten igen.

 

I filmen får vi se en kvinna som vägrar ge upp, trots många motgångar och de statligt sanktionerade trakasserierna och övergreppen. Vi lär känna henne som människa och får förståelse för hennes övertygelser, driv, och de, tyvärr inte alltid genomtänkta, val som kom att styra hennes liv. De valen, och hetsen hon utsattes för, var det som till sist ledde till att hon 1959, blott 44 år gammal, gick ur tiden.

 

Andra Day är fullständigt magisk i rollen som den egensinniga och okuvliga Billie Holiday! Hon hypnotiserar oss åskådare med sin släpiga, hesa röst och sin gudinneliga uppenbarelse. Day bär majestätiskt filmens huvudperson som sin krona, och hon gör det riktigt trovärdigt.

 

Tyvärr har andra omkring henne alldeles för passiva roller för att bära upp resten. Day gör som sagt sitt och mer därtill, men det är övermäktigt att helt ensam driva två fullspäckade timmar framåt. Dramatik och fängslande sångnummer träs som pärlor på ett halsband, och vi får se uppgång och fall, uppgång igen och sedan åter fall. Det blir ett långt halsband, men det saknas ett gemensamt driv i de olika händelseförloppen. Mycket händer hela tiden åt alla möjliga håll, vilket gör att dramaturgin spretar och att det blir svårt att hålla intresset intakt.

 

Jag kan se, och verkligen uppskatta, strävan att visa upp en stark kvinna som inte böjer sig för något. En kvinna som reser sig upp om och om igen. Dock hade jag önskat lite mer kött på storyns övriga ben också. Jag hade velat veta ännu mer om Holidays bakgrund, men även om de andra karaktärerna och deras relation till henne. Som exempelvis den nära väninnan, skådespelerskan Tallulah Bankhead (Natasha Lyonne), vem var hon egentligen? Eller hennes älskare Jimmy Fletcher (Trevante Rhodes), vad hände där?

 

Betyget är en stark trea, då ”The United States vs. Billie Holiday” trots allt, är oerhört berörande och absolut sevärd. Den läxar upp oss med sina vackra berusande toner och riktar vår uppmärksamhet dit den bör riktas, på Holiday, hennes kamp och hennes öde, som hon delat med många andra.

 

Det här är en film om ett människoöde, men speglar samtidigt ett strukturellt problem i vårt samhälle. Det handlar om ett liv som brann ut och slocknade för tidigt, men också om en röst som aldrig kommer att tystna.