The Unknown Known 2013

Titeln "The Unknown Known" syftar på ett välkänt citat av filmens huvudperson, Donald Rumsfeld, som under en presskonferens på en fråga om bevisbristen kring Iraks tillverkning av kärnvapen svarade: "det finns known knowns. Dessa är saker vi vet finns. Det finns known unknows; det är så att säga saker vi vet att vi inte vet. Men det finns också unknown unknows - det finns saker vi inte vet att vi inte vet".

Filosofen Slavoj Žižek har i efterhand utvecklat en fjärde paradigm, "the unknown knowns" - saker vi trodde att vi visste men som det visar sig att vi inte visste. Diskussionen kring denna fjärde kategori återkommer om och om igen med utförliga tolkningar.

Tittar man igenom twitterflöden verkar de flesta amerikaner idag eniga om att president Bush var en dålig ledare vilket till stor del har att göra med invasionen i den irakiska republiken och jakten på Saddam Hussein. Donald Rumsfeld har vigt sitt liv åt politiken och har en bakgrund som kongressledamot med kontor på Pentagon och försvarsminister under Bush-administrationen. Nu talar han ut med hjälp av dokumentationer som fördes på befattningen med hjälp av en diktafon. Att al-Qaida lyckades kapa två plan och flyga in i tvillingtornen 11:e september år 2001 kallar han för ett "failure of imagination" från underrättelsetjänstens sida som inte hade kunnat förutse attacken.

Samtalet äger endast rum mellan Errol Morris ("På en skör tråd", "Fog of War", "Gates of Heaven") och Donald Rumsfeld. Den tidigare utmanar rummets begränsningar och visar samtidigt upp sin kärlek till filmmediet med en dedikation till filmkritikern Roger Ebert och musik av Danny Elfman. Fotografier, arkivmaterial och tidningsrubriker passerar på ett snyggt sätt, i enlighet med hans personliga stil, i revy.

Errol Morris gör sitt bästa för att grilla den medietränade politikern som väger varje ord noga innan han uttalar sig om något. Här adresseras de kontroversiella förhörsteknikerna som amerikaner använt sig av på Guantanamo Bay, skandalerna från när bilder läcktes över internet på den tortyren. Morris ställer alldeles rätt frågor men får ofta (och väntat) väldigt diplomatiska svar från en man som inte släpper sitt professionella ansikte i första taget. Det mest intressanta blir inte snaskigheterna - för filmen täpper inte till rapporteringen avsevärt - utan språkbruket från Rumsfeld. Han går runt som en levande ordbok och vrider och vänder på ord och dess definitioner. Vad står egentligen bakom ett leende med dessa retoriska färdigheter? Och hur mycket betyder allt prat i slutändan, efter en valseger?