The Village 2004

Byn är ett fullt funktionellt minisamhälle där all mat, kläder osv framställs av byborna själva. Medan de flesta av deras föräldrar lever i ensamhet, spirar kärleken bland de unga – Kitty är förälskad i modige Lucius, och lillasystern Ivy är föremål för utvecklingsstörde Noahs intresse. Som upplagt för drama och romantik på äkta TV-såpanivå.

Så vad är det som skiljer ”The Village” från till exempel ”Lilla huset på prärien”? Nu är det ju trots allt mysteriernas man, M. Night Shyamalan som har hand om manus och regi, så lite läskigheter och oväntade vändningar bör vi kunna förvänta oss. Haken i ”The Village” är att byn ifråga är helt utestängd från resten av civilisationen, och omringad av skog som enligt gamla myter bebos av mystiska varelser. Inte många har sett dem, men deras vilda läten hörs ganska ofta över byn, och redan tidigt i skolan får barnen veta att skogen är förbjudet område – ”stör vi inte dom så stör dom inte oss”. Men så börjar det hända saker. Döda djur dyker upp här och var, nån har gått lös med rödfärg på bybornas dörrar, och det är bara starten. Varningstecken från skogsvarelserna, eller?

Det är inte helt utan anledning regissören kallas för vår tids Hitchcock. Shyamalan är duktig på att använda foto och musik för att höja spänningen, och placerar skickligt ut små ledtrådar här och där som avslöjar mer och mer av filmens stora hemlighet. Men det är i hans tidigare filmer det, för den tunna storyn i ”The Village” har inte mycket utrymme för sånt. Hans tidigare verk heter ”Sjätte sinnet”, ”Unbreakable” och ”Signs”. Den första överraskande bra, den andra kass, den tredje grymt bra igen. Vart hamnar då ”The Village”? Jag var rädd att mönstret skulle fortsätta på det här sättet, och tyvärr hade jag rätt. Den här efterlängtade thrillern har sina läskiga stunder men de är ytterst få - man gör bäst i att inte ha för höga förväntningar, inga alls är ännu bättre. När den stora vändningen i slutet väl kommer gör det mer skada än nytta. ”Jaha”, tänkte jag. ”Var det allt?”. Det känns inte så väl genomtänkt eller överraskande heller, slå på en extra hjärncell under filmens gång så märker du nog tidigt vart det hela lutar.

Att marknadsföra "The Village" som rysare, på det sätt som den framställs i trailern, är falskt. Filmen är mer en drama än thriller, och inte ens som drama fungerar den något bra, den är seg och dess olika kärlekshistorier är fulla av gigantiska ”plot holes”. Eller hur kommer det sig att en brud som får nobben av sitt livs stora kärlek fem minuter senare gift sig med en annan?

Rollistan består som det ska vara i 1800-talsdramer av Oscarsnominerade och –belönade skådisar som William Hurt, Adrien Brody, och inte minst Alien-slaktaren Sigourney Weaver. Alla pratar lite lustigt, sådär som man säkert gjorde på den tiden, och gör godkända insatser. Den största överraskningen är Bryce Dallas Howard i rollen som blinda Ivy, kanske enda anledningen till att överhuvudtaget kolla in ”The Village”? Det är en njutning att se henne på vita duken, och man kan alltid hoppas på att hon snart kan ansluta sig till ovan nämnda Oscarssällskapet. Blir det ingen guldgubbe för insatsen här, kanske hon får något för sin kommande roll i ”Dogville”-uppföljaren ”Manderlay”, där Bryce ska ta över Nicole Kidmans roll. Ett namn värt att lägga på minnet.

Utöver det är ”The Village” tråkigt nog ingen film som är värd att lägga på minnet, håll dig borta från denna by om du kan. Betyget blir en tvåa och då är jag generös. Än är hoppet inte ute för herr Shyamalan för min del, jag diggar honom och hoppas han gör bättre ifrån sig nästa gång.