The Wailing 2016
Synopsis
En mystisk sjukdom sprider sig i en liten by sedan en främling anlänt. En polis dras in i fallet och tvingas lösa mysteriet för att rädda sin dotter.
Medverkande
Info
Vågad, originell och flippad sydkoreansk skräck
Hong-jin Na fortsätter att etablera sig som en av de mest spännande kreativa rösterna inom sydkoreansk film. Med "The Wailing" är han mer ambitiös, originell och ljuvligt galen än någonsin tidigare.
"Not everything that moves, breathes and talks is alive"
Främst får vi beskåda händelseförloppet via polisen Jong-Goos (Do-won Kwak) perspektiv, i takt med att det okontrollerbara kaoset rör sig närmare och närmare hans personliga sfär. Precis som de andra byborna brottas han med tilltagande paranoia och en allt viktigare fråga; har händelserna bara något med hallucinatoriska svampar i skogen att göra, eller har djävulen själv kommit till Gokseung?
Man är aldrig riktigt helt säker på svaret, men händelserna blir stadigt konstigare och handlingen mer komplex i takt med att speltiden fortgår. När filmens eftertexter rullar har man minst lika många frågor som svar, vilket jag älskar. Det kommer ta ett antal omtittar för att jag verkligen ska kunna greppa allt som händer i filmen, få total klarhet i karaktärsdynamiken och liknande, men det betyder inte att den här första upplevelsen är svagare.
Den atmosfär och estetik som regissören och manusförfattaren Hong-jin Na bygger upp är oerhört uppslukande och förtrollande och även om jag inte alltid har full koll på exakt vad som pågår så förlorar jag mig i filmen helt och hållet. Vissa scener i andra halvan - exempelvis de som inkluderar den balla shamanen Il-Gwang (Jung-min Hwang) - är så pass spritt språngande galna och oförlåtande att en del av publiken lär ge upp. Det är väldigt synd, för om man hänger med på resan och kapitulerar inför lustigheterna och originaliteten så betalar det sig verkligen mot slutet.
Trots att filmen är nästan 160 minuter lång känns den inte på något sätt utdragen eller seg, utan spänningen är konstant skyhög och i stora delar av filmen sitter man verkligen som på nålar i väntan på nästa utveckling. Visuellt sviker den inte heller. Filmfotografen Kyung-pyo Hong har tidigare plåtat ursnygga filmer som "Sea Fog", "Mother" och "Snowpiercer" och går här all in med de regniga, dimmiga och spöklika bergsmiljöerna. Det är en oändligt kuslig plats, men man vill inte därifrån.
De ständigt fascinerande karaktärerna bidrar nog också till det en hel del. Kwaks polis är ytterligare ett bevis på att sydkoreaner har en oerhört osympatisk bild av landets poliser, men trots att han är klumpig och smått inkompetent blir han aldrig någon sorts förenklad karikatyr eller parodi. Skådespeleriet han bjuder på är riktigt imponerande och skildringen av den växande desperationen är felfri. Kunimura och Hwang gör också riktigt starka prestationer, men allra vassast är Woo-hee Chun i en roll som man bör veta så lite som möjligt om.
Skräckmässigt tycker jag att filmen påminner väldigt mycket om Robert Eggers mästerliga "The Witch" i hur den långsamt och självsäkert bygger upp ren terror som kryper under skinnet på en, men de fåtal gånger våldet fullständigt exploderar så hålls inget tillbaka. Det upplägget gör att "The Wailing" träffar väldigt djupt och hårt, och jag har en känsla av det kommer dröja länge innan den helt släpper taget om mig. En fantastisk film, helt enkelt.
| 11 november 2016 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera The Wailing
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu