The Wandering Earth 2019

“The Wandering Earth” är den absolut största science fiction-filmen som har gjorts i Kina. Den är baserad på boken med samma namn, och med en produktionsbudget på 45 000 000 dollar är det här en stor milstolpe i Kinas filmindustri.

I en nära framtid har solen börjat expandera, och inom några år kommer allt liv på jorden att upphöra att existera. Mänskligheten kläcker då idén att bygga 10 000 gigantiska bergliknande motorer som kommer att täcka halva jordens yta, och göra om jorden till ett gigantiskt rymdskepp som då ska flyga bort från solen i jakten på en ny energikälla. Jag hittar inte på det här.

Under flykten från solen är jordens yta frusen och alla människor har flyttats till underjordiska städer, men en dag vill två ungdomar smita upp till ytan och uppleva den för första gången sen solens expansion startade. Plötsligt blir de indragna i ett räddningsuppdrag, då jordens motorer slutar fungera och måste repareras innan vår planet hamnar i kollisionskurs med Jupiter.

Den här filmen är ambitiös. Otroligt ambitiös. Vi får ta del av allt från gigantiska, detaljerade rymdstationer, till frusna storstäder, till bilder på planeter som lika gärna skulle kunna vara vackra tavlor. Det märks att man har lagt ner mycket tid och pengar på produktionsvärdet, och det gör att hela filmen känns större än många andra katastroffilmer vi har sett i västvärlden de senaste åren.

Det finns undantag när det gäller specialeffekter dock. Tyvärr spenderar karaktärerna mycket tid på att åka runt i bilar, och biljakterna ser ut att vara från valfritt playstation-spel från 2004. Det syns direkt att det är 100% gjort i en dator och det sticker i ögonen när man ser det.

Precis som filmen är ambitiös, är den actionpackad. Det känns som att man har gått ifrån den klassiska uppbyggnaden med tre akter, och istället gått på den tredje akten direkt. Man startar filmen med en katastrof, och från den snabba starten vill inte filmen sakta ner något. Det är förvisso något som är vanligt i katastroffilmer, men det hade varit skönt med ett par scener där man får hämta andan. Filmen blir dock bättre i andra halvan, när huvudkaraktärerna samlas och ges ett uppdrag som är enklare att hänga med på.

Vad som sänker den här filmen är tyvärr karaktärerna. En karaktär ska vara en typisk humor-sidekick, men framstår bara som en skrikande, irriterande form av Jar Jar Binks. En annan ska vara den återhållsamma protagonisten som bara ser mörker och negativitet. Det är svårt att bry sig om dem när de är så pass ensidiga och överdrivna i sina beteenden. Lägg då till att sidokaraktärerna spenderar mycket tid i sina rymddräkter, vilket gör det svårt att hålla reda på vem som är vem.

Något annat man kunde ha lagt mer kärlek i är dialogerna. Stundtals kan man tro att en nybörjare har skrivit dem. När vår huvudantagonist berättar för sin syster om de 10 000 motorerna och varför de finns, är det klart och tydligt en konversation som existerar för att vi som publik ska få den informationen. Systern vet givetvis redan detta, eftersom det är anledningen till att de har bott under jorden i 10+ år.

Tyvärr har jag svårt att komma in i "The Wandering Earth". Efter en dålig start med undermåliga specialeffekter och svårälskade karaktärer, kan jag inte uppskatta det enorma spektaklet som filmens andra halva bjuder på. Det är ambitiöst, påkostat och modigt, men när jag inte får någon vettig mänsklig ingångspunkt, stannar det vid ett ytligt fyrverkeri istället för något djupare.