Det vildväxande päronträdet 2018

Bara namnet Ceylan brukar numer betyda en väldigt lång speltid och ”The Wild Pear Tree” är inget undantag. Tre timmar och åtta minuter klockar denna film in på, klart längst i det officiella programmet i Cannes i år.

 

I centrum står Sinan (Aydin Doğu Demirkol), en snart utexaminerad lärarstudent som aspirerar på att bli författare. När studierna lider mot sitt slut åker han till födelsestaden där hans föräldrar och hans syster bor. Hans närvaro gör att framför allt relationen till pappan Idris (Murat Cemir) blir allt mer ansträngd, inte minst eftersom denna har spelproblem och stora skulder som följd.

 

Ibland åker Sinan hem till mor- och farföräldrarna som bor en bit utanför staden. Där träffar han också på gamla vänner, vilket resulterar i flera samtal om liv och moral. Historien skildrar också när Sinan ska skriva sitt examensprov och sedan försöker få sin bok publicerad.

 

”The Wild Pear Tree” följer precis som ”Vinterdvala”, Ceylans Guldpalmsvinnare från 2014, samma berättarteknik med långa samtal mellan karaktärerna. Det finns en naturlighet och realism till scenerna och dialogen är väldigt välspelad och välgjord. Samtidigt kräver Ceylan mycket av sin publik. Inte minst eftersom Sinan inte direkt är en särskilt sympatisk person. Han är självgod, bitter och har inte någon bra inställning till djur.

 

Det är självklart inget problem att karaktärer inte bara framställs som trevliga, men när man tillbringar så mycket tid med en rollfigur som i ”The Wild Pear Tree” så prövas tålamodet mer än lovligt. I bakgrunden kan man också ana en kritik mot den nuvarande Erdogan-regimen i Turkiet.

 

Bäst är det rätt gripande förhållandet mellan Sinan och Idris, en far och son-relation där de ständigt missförstår och sårar varandra även om de vill väl. Det är överlag en film som fokuserar mycket på män så det hade inte varit fel med fler intressanta kvinnor. ”Vinterdvala” kryllade ju av flera starka kvinnoroller.

 

Sammantaget är ”The Wild Pear Tree” ett välskrivet drama som inte lär tilltala de som vill att det ska hända mycket på vita duken. Trots en del vackra bilder så klarar filmen inte riktigt av att hålla intresset uppe under sina 188 minuter. Men den som stannar distansen ut kan bli rikligt belönad för Ceylan vet åtminstone hur man slutar på rätt sätt.