Syskonen Willoughby 2020

”Om ni gillar historier om familjer som håller ihop och älskar varandra, och där allt slutar lyckligt… då är det här ingen film för er, förstått?”

 

Det är inledningen till Netflix senaste egna animation ”Syskonen Willoughby”, en historia om de fyra syskonen Tim, Jane och Barnaby x 2. Barnens extremt otrevliga föräldrar bryr sig inte ett dugg om sina avkommor. De har bara ögon för varandra och låter kidsen gå oälskade och hungriga genom livet. En dag får syskonen nog och anordnar en farlig resa till mamsen och papsen, som de förhoppningsvis inte kommer återvända ifrån.

 

Det här är en film om usla föräldrar och trasiga familjer. Men det är också en film om möjligheter, om att kunna välja en ny familj när den gamla inte är adekvat. Det handlar om att skapa ett hem, som blir vad en gör det till. Det är många svåra och komplicerade känslor, som otillräcklighet, hat, avundsjuka och övergivenhet, som tas upp i filmen, men det görs hela tiden med glimten i ögat. Den dråpliga humorn är barnvänlig och gör så att också de yngre lätt kan relatera till det som händer sägs.

 

”Syskonen Willoughby” är regisserad av Kris Pearn, som också gjorde ”Det regnar köttbullar 2”. Tillsammans med Mark Stanleigh har han dessutom skrivit manuset som baseras på Lois Lowrys barnbok med samma namn. Pearn lyckas knyta ihop alla delar till en fungerande helhet, trots att det är rätt spretigt på vägen. Det är lite för mycket som ska med och jag hade gärna sett ett bättre flyt genom vissa av scenerna. Nu blir det emellanåt hattigt och jag har därför svårt att engagera mig helhjärtat.

 

Det som ändå konsekvent är riktigt bra genom hela filmen är den synnerligen begåvade skaran röstskådisar. Alla gör de verkligen sitt yttersta, och lyfter också historien där den hade riskerat att bli platt. Alessia Cara och Will Forte är Jane och Tim, och Martin Short och Jane Krakowski är det otäcka föräldraparet. Maya Rudolph gör nannyn, som senare flyttar in hos barnen, och hon tillför välkommen värme i den kyliga tillvaron. Sen har vi såklart Ricky Gervais som berättarkatten. Han fångar perfekt en katts släpigt nyfikna attityd till sin mänskliga omgivning och är fantastiskt skön att lyssna på.

 

Animationen är enkel, men ändå otroligt detaljrik. Filmen har en till synes annorlunda textur om man jämför med till exempel Disneys väldigt släta ytor. Håret på barnen ser ut att vara gjort av garn och mycket annat i kulisserna är också så där greppvänligt fluffigt. Ibland ser det nästan ut som ett stop motion dockspel och är väldigt behaglig att vila ögonen på.

 

Min snart 10-åriga dotter tittade på filmen tillsammans med mig och hon tyckte mycket om den. Och jag måste säga att jag kom att uppskatta den mer tack vare tankarna som den tydligen väckte hos henne efteråt. Visst, det hade på sina håll kunnat få vara ett lite bättre flyt, och jag hade också välkomnat några gapflabb mellan varven. Men även utan dessa är filmen om de fyra syskonen Willoughby en hjärtevärmande och roande liten saga, som perfekt passar hela familjen hemma i karantänsoffan.