The Woman in Black 1989

Den unge advokaten Arthur Kipps skickas av sin firma till den lilla byn Crythin Gifford på den engelska landsbygden, där han ska ordna upp med en avliden klients papper och även närvara vid hennes begravning. Den avlidna klienten är änkan Mrs. Alice Drablow som bodde i det kusliga gamla huset Eal Marsh House, beläget i utkanten av byn och omgett av ett stort, öde träsk och en grå spöklik dimma.

Kipps börjar kort efter att ha närvarat vid Mrs. Drablows begravning skymta en mörk skepnad av en gammal dam, klädd helt i svart som dyker upp och mystiskt försvinner framför hans ögon då och då. Han får snart genom Mrs. Drablows dagbok reda på att även hon led av samma obehagliga syner. Kipps bestämmer sig till slut för att flytta in i Drablows gamla hus och undersöka saken närmare. Det dröjer det inte länge förrän han blir varse om den verkliga och bisarra historien om Eal Marsh House och kvinnan i svart.

"The Woman in Black" är baserad på författarinnan Susan Hills novell med samma titel. Filmen är verkligen en riktigt kylig och spännande spökhistoria som innehåller alla de klassiska elementen för en film av detta slag. Vi har den ovetande, djärve storstadsbon som reser ut på landsbygden där han tas emot med måttlig entusiasm av de inbitna byborna. Bakom byns till synes trevliga yttre gömmer sig en mörk hemlighet. Någonting som alla är så rädda för att de inte vill tala högt om det.

Regissören Herbert Weise har verkligen fått till en riktigt kylig, grå och kuslig stämning här. Filmens foto, ljussättning är något som för tankarna tillbaka till filmer som Tim Burtons "Sleepy Hollow". För att inte tala om musiken som verkligen ger hela filmupplevelsen ett rejält lyft.

Dock känns det som om att filmens tempo på något sätt stannar av någonstans i mitten. Från filmens början ligger det på en väldigt lugn nivå, klättrar sedan allt mer uppåt och stannar sedan av under ett bra tag. Det händer inte speciellt mycket och man lämnas som tittare med känslan av att det var något som fattades.

Men å andra sidan fick jag intrycket av att filmen är gjord som en lättsam och lite lugnare skräckhistoria som mer fokuserar på spänning, stämning, atmosfär och storyberättandet än att bara skrämma.

I skådespeleriet finns inget att klaga på och något som gick upp för mig när jag såg filmen var hur Adrian Rowlins som porträtterar Arthur Kidd på något sätt påminner mig väldigt mycket om Daniel Radcliffe (som porträtterar Kidd i Hammers nysläppta remaken av "The Woman in Black"). I övrigt ser vi ett jämt och bra skådespeleri genom hela filmen.

"The Woman in Black" är definitivt sevärd och inte alls en dålig skräckfilm. Den är en skräckrulle av det lite lättsammare och lugnare slaget men samtidigt väldigt intrycksgivande och stämningsfull.

Nu när en remake av filmen - som verkar vara en mer "kraftfull" skräckfilm är originalet - rullar upp på biodukarna så kan jag tipsa om att originalet är något man kan laddar upp med så här i vintermörkret.