There Will Be Blood 2007

Det har varit ordentligt tyst kring filmregissören Paul Thomas Anderson de senaste åren. Hans förra film, den geniala romantikrullen “Punch Drunk-Love” med Adam Sandler, gav honom priser i Cannes. Det var fem år sedan. Nu klämmer PTA till tittaren med besked med nya filmen ”There Will Be Blood”.

I filmens centrum står Daniel Plainview, spelad av karaktärsskådespelaren Daniel Day-Lewis (vars Oscar sitter som en smäck). Plainview inser i slutet av 1800-talet att olja är källan till rikedom och beger sig med sin son H.W. till små samhällen i Kalifornien. Han tar snabbt ett järngrepp kring byn Little Bostons skygga medborgare, och lyckas komma åt oljan. Det enda som står i vägen för hans girighet är religionen. Byns präst Eli Sunday sätter käppar i hjulet för Plainview; och det hela utvecklas snabbt till en intim uppgörelse mellan religion och entreprenörskap.

Man kan snabbt tro att Paul Thomas Anderson berättar en stor och grandiös historia, men efter ett tag inser man hur liten den egentligen är. Det är Plainviews inre som är drivkraften, och inte kampen efter oljan. Dragkraften pendlar hela tiden mellan Plainview och hans son, och Plainview och Eli. Det är intressant att se hur dessa två företeelser hela tiden går i varandra, och hur den ena påverkar den andra. Det är i detta som styrkan med ”There Will Be Blood” finns; i de rika och välskrivna karaktärerna.

Det är inte alltid många svar ges till de olika handlingarna som utförs av dessa tre karaktärer, men hela tiden sitter man och nickar i samförstånd. Någonstans undermedvetet vet man varför saker och ting händer, men Paul Thomas Anderson kräver från sina biobesökare att man måste gräva djupt inom sig själv för att hitta alla svaren.

Regissören har med sin femte film gjort precis vad alla regissörer borde göra. Han har breddat på sin vokabulär, tänkt i andra banor, när han har gjort denna film. De som vill gå och se en traditionell Paul Thomas Anderson-film får tänka om. ”There Will Be Blood” liknar inte vad han tidigare åstadkommit. Självklart finns det spår, i och med de långa tagningarna, Los Angeles, och familjetemat. Men annars känns det så långt ifrån ”Boogie Nights” man kan komma. Jag är en stor beundrare av Paul Thomas Anderson, jag tycker att han är kanske den skickligaste idag på sitt yrke. Och då är det en stor sak att påstå att ”There Will Be Blood” i nuläget känns som hans absolut finaste verk – men det gör jag.

”There Will Be Blood” är den där filmen som kommer leva ett långt, långt, långt, liv. Det är den där filmen unga filmnördar om tjugo år kommer att leta rätt på, därför att det är ”en klassiker…”. Så fort eftertexterna rullade ploppade ett ord upp i hjärnan: obeskrivlig. Det är precis vad denna film är. Den är så bra på alla sina nivåer att det känns banalt att försöka sätta ord på det. Därför nöjer jag mig med att kalla den för - obeskrivlig.