Thirst 2009

Asiatisk skräck kan stundtals vara lite svår för oss i västvärlden att hänga med i. Lokala myter, sägner och allmän folktro om vålnader, små vitkalkade barn eller kvinnor som tittar under stripig lugg kan skapa rysningar i österled, men axelryckningar i västerled. Det är därför intressant när Chan-wook Park flyttar över en typiskt västerländsk genre som vampyrfilmen till sitt Sydkorea. Här blir berättelsen rakare för alla oss som kan vampyrkoderna, samtidigt som han skapar något helt nytt med temat.

Den katolska prästen Sang-hyeon besöker som volontärarbetare ett område utsatt för ett dödligt virus. Även han blir smittad, förklaras död på sjukbädden, men återuppstår från de döda tack vare en blodtransfusion. Tyvärr bestod hans påse med blod av vampyrblod och prästen finner snart att han är på benen, med en ny törst på livet - bokstavligen. Hans törst begränsar sig inte enbart till blod, utan även för det köttsliga och han plågar sig själv för att hålla tillbaka sina nyfunna sexlustar.

Sang-hyeon blir något av en mirakelman, den enda som har överlevt viruset, och folk vallfärdar för handpåläggning och hopp om bot från prästen. Han inser sitt behov av blod, men som djupt troende kan han inte döda för sin egen överlevnad. Finurligt tar han på sig ytterligare volontärarbete på sjukhuset, där han enkelt kan tappa en komatös patient på livselixiret. Tillvaron kompliceras när Sang-hyeon får ny kontakt med en barndomsvän, som praktiskt nog har gift sig med sin adoptiv-syster. Han inleder ett förhållande i smyg med Tae-ju, som den hunsade frun heter. Hon påminner om Eli i "Låt den rätte komma in", späd men kraftfull, samtidigt som hon är gåtfull. Deras relation tar dem gradvis ner för en mörk spiral av död och blodutgjutelse.

Park Chan-Wook gjorde den stilsäkra och stundtals surrealistiska "Old Boy - Hämnaren" för ett antal år sedan. "Thirst" innebär en rakare berättelse, men formspråket är lika säkert och berättelsen vital. Han väjer inte heller för det smått bisarra, som i en scen där två vampyrer suger ut blod ur varandra som i en hungerns 69:a. Han har också god handlag med effekter som portioneras ut på ett fint sätt utan att ta överhanden, det smygs in som vårtor som gradvis försvinner eller vener som bildar konturer under huden. Men framförallt har regissören en komisk ådra som kommer fram i de vardagsproblem som Sang-hyeon upplever som nybliven vampyr. Ja, bara det att han är katolsk präst är förstås en jobbig motsägelse.

Chan-wook Park har tagit en genre och uppdaterat den, precis som i "True Blood", "Twilight" och "New Moon", men på ett helt eget sätt. Här finns ursäkta uttrycket, bra bett, fina idéer och bra spel. Men, det blir aningens för långt, då såg jag ändå den från 145 minuter nedklippta versionen. Det blir inte heller läskigt, läskigt som i uppbyggd spänning. Men det är ändå mycket sevärt.