This Means War 2012

"This Means War" hade fler förutsättningar att lyckas. Och med lyckas menar jag åtminstone leverera okej underhållning. För trailern, liksom konceptet, skvallrar om någonting som inte kräver mycket av sin publik. Det är en romantisk actionkomedi och således accepterat att vara ytlig, att vara lite förutsägbar. Det hör till.

Däremot hör det inte till att vara spretig, korkad och emellanåt rent av förolämpande.

Tom Hardy och Chris Pine spelar Tuck och FDR, två bästa vänner och hemliga agenter som jobbar tillsammans i fältet för CIA, och ingenting kan komma dem emellan. Förutom en kvinna, förstås. Närmare bestämt Reese Witherspoon. Hennes karaktär, Lauren, är en framgångsrik kvinna mitt i karriären och hon saknar egentligen inte speciellt mycket. Förutom en man förstås. När hon via en dejtingsajt träffar Tuck och via en hyfsat ansträngd slump träffar FDR, bestämmer Lauren sig för att i hemlighet dejta båda två. Det är då skiten börjar träffa fläkten, ty de båda så kallade gentlemännen inser snart att de är konkurrenter och i kärlek liksom krig är allt, som bekant, tillåtet. Oavsett vad för regler man försöker sätta upp. Oavsett gammal god vänskap.

Hardy ("Bronson", "Inception" och stora skurken i kommande "The Dark Knight Rises") och Pine (framför allt kände från Abrams nystart av "Star Trek"), det är dessa herrar jag gillar, och de levererar för all del. Bra skådespeleri, charm, passar perfekt i actionkostymen, allt det där, allt som krävs för en romantisk actionkomedi. Tyvärr är de i stort sett det enda (tillsammans med Christophe Becks utmärkta soundtrack) som håller en genomgående hög nivå här. För utöver det växlar "This Means War" mellan godkänd, helt okej, dålig och så satans korkad att jag ville slå huvudet i en stenvägg.

Det sistnämnda gäller framför allt en scen mot slutet, någon ska räddas under en biljakt, där hjältarnas beslut och den räddades reaktion (eller snarare avsaknad av reaktion) på det som händer inte är något mindre än en förolämpning mot såväl karaktärer som publik. Hade filmen varit okej i övrigt, hade det här ändå varit tillräckligt för att sänka nöjet.

Men nu är "This Means War" som sagt var ganska långt ifrån okej i övrigt. Visst, den här recensenten har väldigt svårt för Reese Witherspoon (jag närde vissa förhoppningar om att hennes fantastiska insats i "Walk the Line" skulle ändra min åsikt om damen ifråga, vilket den då rakt inte gjorde), men det är mellan henne och mig, och inget en hel film ska lastas för. Det är värre, mycket värre, med de bitar som hade kunnat rädda filmen. Hålla den på en acceptabel nivå, trots att manuset spretar och hamnar fel, trots logiska luckor och onaturliga utvecklingar. Nämligen actionsekvenserna, på slagsmålen, som verkar vara snygga och välkoreograferade. Jag skriver 'verkar', ty de är ofta alldeles för snabbt klippta med en alldeles för skakig kamera, för att man ordentligt ska kunna uppfatta och njuta av vad som pågår på duken.

Lägg därefter till flera tillfällen med undermåliga specialeffekter, med amatörmässigt datagenererade detaljer, och pinsamheten är ett faktum. Så får det inte se ut i en Hollywoodproduktion på den här nivån. Får inte. Är antagligen olagligt.