Thor 2011

Den kaxiga men arroganta krigaren Thor (Chris Hemsworth) är på väg att ärva kungatronen av sin mäktiga far (Anthony Hopkins) men hans vårdslösa beteende återstartar ett uråldrigt krig med de onda, underjordiska varelser. Thor förvisas som straff till jorden utan sina superkrafter och stöter på ett gäng forskare (inklusive rådjursögda Natalie Portman) som lär honom om mänskliga känslor, etc. Samtidigt är helvetet på väg att bryta ut på himlavalvet när Thors pappa ligger på dödsbädden och skurkarna tar över.

Visst har man sett det förut men liksom tidigare så funkar det som god underhållning för stunden. Att gamla Shakespeare-regissören Kenneth Branagh är förvånande men lyckosamt då han har god hand med både skådespelare, effekter och mäktiga scenerier. Redan i inledningen vräks det på med pampig musik, dundrande specialeffekter och biljaktsaction även för en kort stund. Filmen håller sig till ett lättillgängligt tempo och kryddar med småputtrig humor mellan action- och dramascenerna.

Rollistan är nära på prickfri och för en gångs skull utnyttjas samtliga skådespelare (med undantag för Rene Russo vars repliker kan räknas på tio fingrar) även om de flesta karaktärerna är väl simpla och där för ett syfte endast. Hemsworth ser ut som en Chippendales-dansare men har charm och utstrålning nog att klara en roll som lyckligtvis inte blir en fånig klant när han ska "kulturkrocka" med den mänskliga världen. Natalie Portmans kärleksobjekt lär kanske inte räknas till hennes mest minnesvärda prestationer men även hon lyckas undvika de värsta klyschorna. På birollssidan lyser Kat Dennings (fantastisk i "Nick & Norah's Infinite Playlist") och Clark Gregg (vars "Iron Man"-figur får lite mer utrymme här) lite extra.

Filmens enda ordentliga svaghet är bristen på fantasi. Med fantastiska resurser i form av pengar och talanger både framför och bakom kameran hade man kunnat få till en fullträff här men överraskningar i manuset lyser med sin frånvaro. Det är fartfyllt, kul och spännande men man saknar en slagkraftig poäng i slutet som andra superhjältefilmer lyckats klämma fram.

Som popcornrulle är det här ett alldeles utmärkt tidsfördriv. Action, effekter, humor och skådespelare är över medel och tråkigt blir det aldrig trots nästan två timmars speltid. Men vill du ha en mer intellektuellt utmanande film så spara den här till en bakissöndag.