Thunder Force 2021

Lydia (Melissa McCarthy) och Emily (Octavia Spencer) lever i en värld där ett antal människor har utvecklat superkrafter efter att ha exponerats för radioaktivitet från rymden. Av någon anledning var det bara sociopater som påverkades av radioaktiviteten, så ingen av de drabbade fick instinkten att bli en friendly neighborhood spider, utan samtliga blev istället onda superskurkar, kända som Miscreants.

Emilys föräldrar blev dödade av Miscreants, och redan som ung lägger hon därför allt sitt fokus på att bli genforskare. Hennes mål är att fortsätta föräldrarnas arbete med att skapa goda supermänniskor som kan bekämpa Miscreantsen. Trots att slackern Lydia är hennes totala motpol är de bästisar genom skolgången, men till sist blir olikheterna för stora och ett bråk driver dem isär.

Ett par decennier senare har de två vännerna fortfarande ingen kontakt. Emily har uppfyllt sina ambitioner och blivit en framgångsrik forskare medan Lydia fortfarande är samma oborstade glidare som i gymnasiet. En skolåterträff för dem samman, och den klåfingriga Lydia går bärsärkagång i Emilys laboratorium, vilket råkar ge henne några av de superkrafter som Emily har ämnat ge sig själv. Istället får de dela på förmågorna - Lydia står för superstyrkan medan Emily kan göra sig osynlig - och bildar superhjälteteamet Thunder Force.

Tillsammans ger de sig ut för att rädda Chicago från ett gäng Miscreants, bestående av en korrupt politiker med stora axelvaddar, en arg tjej utan ögonbryn som skjuter blå eld, och Jason Bateman med krabbklor istället för armar. Nej jag skojar inte, men efter att ha sett ett par av interaktionerna med en flirtig McCarthy så önskar jag att jag gjorde det.

Humorn i ”Thunder Force” baseras huvudsakligen på att ge Melissa McCarthy utrymme att göra random utläggningar, samt vara allmänt högljudd och burdus. Det funkar... sådär. Man ska nog vara ett ganska stort fan för att se det roliga. (Filmen är skriven och regisserad av McCarthys make Ben Falcone, vilket förklarar en hel del.) Octavia Spencer är ytterst nedtonad i jämförelse och balanserar McCarthys överdrifter med torr sarkasm, men känns underutnyttjad i sammanhanget.

Filmen räddas upp något av den alltid sevärda Jason Bateman, som mot alla odds lyckas göra en lyckad tolkning av en rollfigur som är så idiotiskt bisarr att till och med Scary Movie-franchisen antagligen hade dömt ut den som alltför löjlig. Filmens ganska få skratt är det nästan uteslutande han som bjuder på. Men det är också milt underhållande att ”Thunder Force” driver med de mer vardagliga aspekterna av superhjältelivet, som konsekvenserna av att slänga bussar omkring sig och svårigheterna med att tvätta kostymen.

I grunden är ”Thunder Force” en klassisk buddy cop-film, där det omaka radarparet ska komma över sina konflikter genom att lära sig något av varandra och rädda dagen på köpet. Dessutom finns här en tydligt drag av girlpower, som visserligen har ett gott syfte, men som undermineras av att det blir alltför övertydligt, vilket tyvärr inte är något ovanligt felsteg i sammanhanget. Parallellerna till exempelvis 2016-versionen av ”Ghostbusters” ligger nära till hands, inte minst för att McCarthy var med även där.

Som superhjälteparodi sett är ”Thunder Force” knappast något som måste ses, inte minst för att de riktiga superhjältefilmerna (åtminstone från Marvel) oftast är betydligt roligare än så här. Är man ett riktigt stort fan av Melissa McCarthy så får man definitivt sitt lystmäte, men i annat fall är incitamenten ganska få att lägga sin tid på den här filmen. Om man då inte tycker det är värt att sitta igenom en halvdan film för att få se Jason Bateman med krabbklor. No judgement.