Tid för hämnd 1989

Vad ser du fram emot när du slår på en Bondfilm? Att fly vardagen med en skön hjälte? Storslagen action med häftiga gadgets? Larger than life-skurkar med galna planer på hjärnan? Ledsen att göra dig besviken men "Tid för hämnd" levererar inte på någon av punkterna.

Bonds gamle vän och CIA-kollega Felix Leiter gifter sig, bara för att hitta sin fru brutalt mördad nästa dag och själv med nöd och näppe överleva en våldsam attack. Det river upp gamla sår hos Bond (från sådär 20 år tillbaka då han spelades av George Lazenby och hans första och enda hustru råkade ut för liknande tråkigheter). Frustrerad över polisens maktlöshet inför det växande knarkimperiet som nästan tog livet av Leiter, glömmer han jobbet och all känsla för moral, och ger sig ut på en blodig hämndjakt efter de skyldiga.

Det var väl på tiden att man tog till nya grepp till den sextonde filmen om James Bond. Med sin mörka och våldsamma ton och Bonds personliga vendetta som grund till storyn, är det ett vågat steg mot ny, outforskad mark för agenten.

Att gå ifrån James Bond-filmernas gamla och välbeprövade framgångskoncept uppmuntras såklart, speciellt i en serie som i och med denna film har 27 år på nacken. Men likväl är det en chansning som både kan lyckas och fallera totalt: den mörka tonen blev ingen hit för Timothy Dalton mot slutet av 80-talet. "Tid för hämnd" är än idag den Bondrulle som gått sämst på bio, och jag kan se varför. Hans charm, hans gadgets, allt som gör Bond till Bond har skalats bort. Den här 007 är kall, målinriktad, humorbefriad.

Detsamma gäller lustigt nog "Casino Royale", en film som å andra sidan bjöd på en jäkla åktur vad gäller action. Den stora skillnaden är att "Tid för hämnd" känns som en rätt oengagerande tv-rulle med sin knarkstory - säkert låg den rätt i tiden, men hade också passat bättre i ett avsnitt av "Miami Vice" eller till och med en "Dödligt vapen"-film: de hade åtminstone haft vett att krydda till den med några skratt.

Någon tredje Bondfilm blev det aldrig för Timothy Dalton. Han tröttnade på väntan, och rollen hamnade sen som bekant hos Pierce Brosnan. Det skulle också dröja till mitten på 2000-talet innan den här råbarkade James Bond kom tillbaka, nu till en annan biopublik som var mogen för den mer realistiska stilen. Av Daltons två Bondfilmer är "Iskallt uppdrag" definitivt favoriten, men "Tid för hämnd" ska faktiskt inte helt avskrivas - de små hintarna till dagens Bond gör den ändå någorlunda sevärd. Redan här, år 1989, sår man ett frö till vad som skulle bli Daniel Craigs karaktär. 

Kanske var "Tid för hämnd" helt enkelt en film långt före sin tid. Och är inte Dalton och Craig rätt lika varandra i både utseende och kroppsspråk, eller är det bara en inbillning?

(00)7 onödiga fakta om "Tid för hämnd":

Det tjafsades lite om rättigheter och manusförfattaren Richard Maibaum gick och dog, vilket gjorde att nästa Bondfilm i serien, "GoldenEye", dröjde hela sex år. Det är det längsta uppehållet mellan två Bondfilmer sedan serien startade. Timothy Dalton hade kontrakt på fler filmer, men år 1994 hade han väntat tillräckligt länge och tackade nej till att upprepa rollen. Han blev bara 007 två gånger (och ska du bara se en film med Dalton i huvudrollen rekommenderar jag "Iskallt uppdrag" framför den här).

Benicio del Toros första stora filmroll.

Scenen där Bond säger upp sig från MI6 spelades in i Ernest Hemingways hus i Key West, därav Bonds fyndiga replik "I guess this is a farewell to arms".

Den sista Bondfilmen att regisseras av John Glen, som fått uppdraget för femte gången i rad.

Sista filmrollen för Robert Brown, som spelat M fyra gånger sedan "Octopussy".

Filmen hette från början "Licence Revoked", men det var oklart om folk förstod ordet (som betyder upphävd eller återkallad). Trots att affischer hade tryckts, ändrade man till "Licence to Kill". En diskussion förekom också om man skulle stava enligt den amerikanska modellen, "License" med s, men den brittiska stavningen vann till slut.

I Sverige blev titeln som bekant "Tid för hämnd" eftersom den korrekta översättningen "...med rätt att döda" redan hade använts till den första Bondfilmen.