Tingeling och piratfen 2014

Den lätt trotsiga älvan Zarina förlorar efter en olyckshändelse sitt jobb och lämnar sårad Älvbyn för att ett år senare slå följe med några ondsinta pirater. Tillsammans smider de högtflygande planer om att röva loss i världen men behöver älvornas livsnödvändiga blå stoft för att göra verklighet av sina idéer. Zarina smyger in i sitt forna hem och själ det, varefter det är upp till Tingeling och kompisarna, att inte bara rädda sin egen existens, men också hjälpa sin gamla vän som kommit på moraliska villovägar.

Huvudkaraktärerna i denna Peter Pan-prequel är få och till stor del älskvärda, fastän rätt så fjompiga. De flesta älvor är visserligen begåvade och mycket modiga, men de presenteras väldigt knapphändigt och lyckas därför inte övertyga på allvar var och en för sig. Samtidigt blir just därför filmens budskap om gemenskap och samarbete desto tydligare och bra är väl det! Dock finns en problematik i att inte ens Tingeling sticker ut eller lyckas få mig att nämnvärt bry mig om henne. Piraterna är såklart elaka och inte mycket mer, men kapten Hook har fortfarande båda sina händer kvar, vilket är en kul parentes i sammanhanget.

Höga doser Girl Power, kamratanda och några snygga fäktningsscener mot en hela tiden rätt fint animerad bakgrund kommer absolut tilltala både små flickor men också pojkar i samma ålder. Det finns lite (väldigt lite!) av "Avengers" över upplägget när älvorna ska ge igen och jag i alla fall finner detta som ett välkommet alternativ till dagens vådsamma superhjältefrenesi, vilken sprider sig som en löpeld bland femåringarna.

Det är nästan provocerande sött emellanåt, varför sockerkänsliga gör bäst i att hålla sig undan. Tingelings posse strör glitterdamm över sig själva och sin omgivning och flyger sedan runt med ett gulligt leende på sina plutiga läppar i de uttryckslösa men ack så docksöta ansiktena. De står upp för varandra och backar inte när det blir jobbigt, vilket ändå till sist kompenserar nämnda sötsliskighet.

Ingen humor eller något annat för den delen heller har lagts till för att beveka oss lite äldre i biofåtöljerna. Det är på samma gång både lite trist då ett skratt eller två sannerligen hade piggat upp, men samtidigt rätt befriande också. Detta är utan tvivel en film för barn och kan väl få vara just det, utan krystad slapstick.
"Tingeling och piratfen" är en färggrann och glad liten bagatell som visserligen med 3D blir något mer fyllig, men som egentligen knappast behöver den effekten för att engagera de redan älvfrälsta som torde vara filmens huvudsakliga målgrupp.