Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet 2011

Steven Spielberg i registolen, Peter Jackson och hans animationsgäng som producenter och dessutom Edgar Wright bland manusförfattarna så är detta automatiskt mumma för nördarna. Att gänget dessutom taget en av serieböckernas mest älskade figurer, Hergés rödhåriga reporter, lovar gott.

Och här bär det undan. Tintin köper ett modellskepp som ett gäng skurkar ivrigt vill lägga handskarna. Som den ambitiöse journalist Tintin är så börjar han rota och hamnar snart i klorna på nämnda skurkar och på det skepp som de tagit över från den stackars alkoholiserade, förvirrade kapten Haddock. Det blir, inte oväntat- nästan - vänskap vid första ögonkastet och nu ska man lösa gåtan, stoppa skurkarna och hitta skatten.

Storyn, som bygger på böckerna, är av klassisk matinétyp. Det är inga revolutionerande överraskningar eller tunga budskap utan har man läst en Tintin-bok så hajar man grejen ganska direkt. Det rullar på fint med uppskattat rasslande tempo och befriande nog utan allt för många onödiga sidointriger. Fansen får vad de väntar sig, inklusive några flirtiga insiderskämt och karaktärerna är välanimerade. Om nästan inte för välanimerade.

För även om det måhända vara en personlig åsikt så har jag svårt att se poängen med en animerad film där karaktärerna är nästan snarlika riktiga människor. För här handlar det inte om några monster, övernaturligheter eller annat som kräver fantastiska specialeffekter utan det är hederlig gammal matiné. Och även om animationen må vara snuskigt snygg så blir karaktärerna och deras uttryck smått platta i jämförelse med vad som kunde varit riktiga skådespelare (särskilt med tanke på rollistan som bidrar med rösterna).

Med undantag för Tintin och Haddock så är det dessutom smått underbefolkat. Skurken är av klassisk men lite tråkig Bond-skurkstyp och hans sidekicks likaså, med de få scener och repliker de har. Milou funkar fint, och de svenska rösterna är för ovanlighetens skull riktigt bra (även om man inte riktigt glömt bort Bert-Åke Varg).

"Tintin" snuddar på ett högre betyg, och för yngre publik - för att inte nämna Tintins fans - lär det vara ett högsta. Men för de icke insatta blir det ett ganska anonymt äventyr där man saknar mer djup i karaktärerna och något som sticker ut över det vanliga. Det känns - som det uppenbarligen är - som ett underhållande men väl lättsmält första äventyr av många. Håll tummarna för att uppföljaren har lite mer att komma med.