Tjuvarnas jul - Trollkarlens dotter 2014

Det har gått några år sedan sist. Klappsnapparna Kurre och Charlie fortsätter att i hemlighet stjäla från de rika och ge till de fattiga - polisen står handfallna inför de två mästertjuvarnas framfart i Stockholm. 

Men när Kurre och hans fru Gerda får ett barn, en liten dotter, ändras prioriteringarna plötsligt. Till Charlies förtvivlan väljer Kurre hemmamys med nya barnet framför att fortsätta deras stöldturné för de fattiga. När så en märklig trollkarl dyker upp i hennes liv med ett väldigt lockande erbjudande beslutar sig Charlie för att ta reda på allt om honom - och i förlängningen vem hon själv är. Snart visar det sig att Charlie måste göra ett svårt val, och samtidigt undvika polisen som är henne hack i häl och skydda skatten som utgör grunden för hennes illegala välgörenhet.

I grunden är "Tjuvarnas jul - Trollkarlens dotter" en söt liten historia om att vikten av att känna till sitt ursprung och veta vilka som är ens familj. Det har gjorts förut i hundratals versioner men poängen här är inte budskapet, utan inramningen. För Stefan Roos och Per Simonsson som regisserat har klätt in den ganska enkla berättelsen i en fullständigt förförande dickensiansk julskrud som borde få den mest cyniske filmkritiker att smälta en smula och tindra som en julstjärna. Presentationen av 1800-tals-Stockholm är fantastisk, full av vindlande gränder, snöiga klapperstensgator och vindlande kråkslott. Även kostymörerna har gjort bra ifrån sig, med lagom blandning av pseudohistoriska plagg och mer urspårade moderna varianter. Enda smolket i bägaren är steampunk-inslagen som känns onödiga (att sätta goggles på varannan karaktär är bara fånigt). Musiken hjälper till att skapa en stämning som inte skulle skämma för sig i en bättre Tim Burton-film.

Skådespeleriet är av blandad kompott men genomgående av den medvetet överspelande skolan. Gustaf Skarsgård gör trollkarlen som en blandning av Jack Sparrow och Obi Wan Kenobi och är riktigt bra i sitt storslagna manér. Gustaf Hammarstens Kurre är betydligt tråkigare men samtidigt lätt att tycka om. Tea Stjärne gör huvudrollen som Charlie med likadelar storögd fascination och kaxig tjuv. Hon är riktigt bra.

"Tjuvarnas jul - Trollkarlens dotter" är definitivt en barnfilm, men en sådan som även vuxna kan njuta av - och som julfilm i det närmast perfekt. Det betyder inte att filmen inte har sina fläckar; övertydligt skådespeleri, onödigt gulliga scener och en lite svagare tredje akt hör till dem. Men det spelar mindre roll när berättelsen om Charlie och den smått galne trollkarlens äventyr på isiga Stockholmsgator är så här snyggt paketerad. "Tjuvarnas jul" var smått briljant i julkalenderversion och så även på vita duken. Har man barnasinnet i behåll och bara ett litet mått av julromantik nedfruset någonstans i sin själ bör man med andra ord pallra sig iväg till närmaste biograf för den här sagan.