Together 2009

Regissören Matias Armand Jordal vill ge oss en liten påminnelse om hur skört livet är ifall vi skulle ha glömt bort det. Och han gör det med råge. En lycklig familj är på väg på semester men på en sekund förändras allt. Resten av filmen är som en explosion av känslor.

Fridtjov Såheim som spelar Roger, pappan i familjen, är fullkomligt lysande och han gör allt rätt. Hans ansikte, kroppsspråk och blickar drar oss in i filmen för att bevittna hans förvandling från slarvig men charmig pappa till en människa som är på väg rakt mot avgrunden. Odin Waage som spelar sonen Pål har ingen tidigare skådespelarerfarenhet vilket är svårt att förstå. Han gör ett väldigt övertygande porträtt av en ensam och övergiven pojke.

Som ni hör är det här ingen munter historia. Det är en berättelse som ställer frågan "Hur hanterar vi sorg".  Det är väldigt tragiskt att se hur de två personer som behöver varandra mest istället blir ensammast i världen på varsitt håll. Roger lyckas hela tiden försätta sig i jobbiga situationer, den ena värre än den andra, och han använder alkoholen som flyktmedel.

"Together" är också en film om den ensamhet som finns i vårt moderna samhälle. För mig är den stora frågan var familjens vänner är. I en sådan situation måste det finnas människor som kan ställa upp. Och visst folk bryr sig. Arbetskamrater och bekanta frågar hur det går. Men det verkar vara väldigt lätt att nöja sig med svaret att det går ganska bra. Och så är det ju, folk bryr sig men vill inte störa så då tassar man på tå istället. Vad ska man göra åt det? Ett barn verkar kunna få hjälp av socialen, även om de såklart mest behöver kärlek, men vem hjälper en vuxen person som bara är på väg åt ett håll och det är inte uppåt. Sådana frågor tänker man på när man ser "Together".

Ett är i alla fall säkert att ett barn aldrig kan vara den vuxna även om Pål faktiskt försöker. Symboliken i Rogers misslyckande finns överallt i deras lägenhet; i de vissna blommorna, i osten som ingen har ställt in i kylskåpet och i en pizzadeg som är alldeles för vattnig.

Det här är en stark och riktigt tung film som berör och får oss att tänka till. Varför är det lättare att vända sig ifrån varandra när man behöver den andra som bäst? Och varför finns det inte mer stöd i samhället? Varning till er som inte klarar av att se barn som far illa - då är det här nog inte filmen för er. Men här finns också mycket kärlek och jag tycker att "Together" är riktigt bra även om man går från biografen med gråten i halsen.