Tom & Jerry 2021

Filmen börjar med att våra små hjältar Tom och Jerry kommer till New York City för att börja sina nya liv. Här finns alltså inte längre någon hushållerska som tvingar Tom att jaga iväg Jerry för att hon är rädd för möss, utan här det snarare Jerry som är bråkstaken som utmanar Tom.

Redan inledningen visar att den älskade gamla klassikern hippats till rejält för att gå hem hos en ny generation, van vid ett snabbare tempo och kanske mer “Itchy & Scratchy”-action.  Tom spelar keyboard i Central Park med mörka glasögon eftersom han låtsas vara blind, och får massa pengar av beundrande människor.

 

I detta universum är samtliga djur tecknade, även Central Park-hästarna, duvorna och ekorrarna. Även om de inte pratar kommunicerar de med människorna runt omkring dem. Det är med andra ord inget konstigt att en blind katt spelar keyboard.

Jerry kommer förbi och vill också tjäna pengar, vilket leder till filmens första katt-och-mus-jakt (inte bara tempot är snabbare utan även gravitationslagarna har tänjts ut i filmversionen) som slutar med att Jerry förstör Toms keyboard och levebröd. Vad ska han göra nu för att klara sig i New York?

Men de är inte de enda två som måste vara uppfinningsrika för att överleva storstan. Kayla (Chloë Grace Moretz) är en arbetslös småfifflare som fixar till sig gratis måltider på det prestigefyllda Royal Gate Hotel. Hon lyckas även bluffa till sig ett jobb där eftersom hotellet behöver extra personal för årets kändisbröllop.

Bland gästerna finns bulldoggen Spike (Bobby Cannavales röst) och den bortskämda men söta lilla katten Toots. Båda djuren påminner om originalseriens hund i kojan och den flörtiga katten som Tom uppvaktar i den berömda “”Is you is or is you ain't my baby”-scenen, fast här spelar Tom piano istället för bas medan han sjunger i filmens enda sekvens där vi får höra hans röst. Sådana blinkningar till originalserien är välkomna för nostalgikerna.

Det gått många år sedan “Vem satte dit Roger Rabbit” kom ut och så härligt blandade ihop den tecknade och den verkliga världen, så att även om det kan vara kul för de små har berättargreppet inte samma nyhetens behag. En äldre publik som minns de gamla “Tom och Jerry”-seriernas charm kanske inte helt faller för den nya snabba och vimsiga filmversionen och dess märkliga budskap heller. 

Kayla lurar till sig ett jobb som hon inte är kvalificerad för. Den som egentligen skulle fått det får gå tomhänt därifrån. Trots all förstörelse blir det inga konsekvenser. Det är som en konstig parodi på myten om New Yorks "hustler-mentalitet" i barnversion... 

Men det som kanske mest saknas för nostalgikerna är dynamiken mellan Tom och Jerry. De har inte samma relation som när de bodde tillsammans i huset, och upptågen känns inte lika befogade. Det enda som känns “gammaldags” som i serien är stadens kattfångare som dyker upp med hov för att försöka fånga in det tuffa kattgänget som härjar bland soptunnorna - finns sådana fortfarande? 

Jag tror nog att filmen kan roa de små och även få föräldrarna att dra på munnen här och där. Visuellt är filmen välgjord och trogen originalseriefigurerna och med många roliga nykomlingar. Men så mycket mer skulle dock kunna gjorts av grundmaterialet om manuset fått finslipats lite till innan inspelningen - Tom och Jerry förtjänar bättre!