Top Five 2014

Det här inte ännu en hjärndöd komedi, som man oftast är van att se Chris Rock eller andra komiker överspela i. Nej, detta är något seriösare och faktiskt också mycket bättre och roligare än så.

”Top Five” handlar om Andre Allen, en komiker som sedan han blivit nykter kämpar för att bli tagen på allvar. Mest för att han är livrädd för att inte längre kunna roa folk som förr. Mitt i sin livskris planerar han ett tv-sänt bröllop med sin dominanta realitystjärna till fästmö. Planer som hamnar lite vida sidan av när journalisten Chelsea Brown från Times vill göra en öppenhjärtig intervju med honom.

”Top Five” är en film om kändisskap, identitet och om att inte vara nöjd trots att man har allt som alla andra vill ha. Den handlar även om rap och det är de bästa (top five) rapparna genom tiderna som återkommande diskuteras. Men detta är också en film om vårt samhälles fixering vid yta och berömmelse, men ännu mer egentligen om alkoholism och nykterhet och om att lära sig leva på nytt och att samtidigt vara sann mot sig själv.

Chris Rock verkar veta vad han pratar om och detta känns som en ärlig film. Skruvad med förvisso, men ändå på riktigt. Jag skrattar högt flera gånger och flera incidenter är närmast hysteriskt roliga utan att humorn för den skull tar över. Det här är inte bara en komedi, utan mer ett komiskt drama, med en faktiskt rätt djuplodande kärna som handlar om våra rädslor och vår osäkerhet.  

Filmen är uppbyggd kring intervjun som Rosario Dawsons Brown gör med Rocks Allen. En intervju under vilken de lär känna varandra och vi dem. Han är alkoholist och hon är alkoholist. De öppnar båda upp sig och en vänskap börjar gro. De samtalar om allt och ingenting och vi får i berättade tillbakablickar se vad som hänt de två ur deras egna synvinklar. Det är stundvis lite Woody Allen över vissa scener och dialogen är hela tiden välskriven (ibland improviserad?), rapp, rolig och många gånger mycket träffsäker. Dawson och Rock har till exempel en galet underhållande men tänkvärd diskussion om mordet på Martin Luther King och hur den är kopplad till filmen ”Apornas Planet”. 


Båda två är kvicka i käften, har bra kemi och övertygar i sina roller, även om Rock verkar spela en aspekt av sig själv, något han i och för sig gör bra. Överlag passat alla skådisar väl i sina roller och flera bifigurer har kul repliker, även om vi nödvändigtvis inte lär känna deras karaktärer så mycket. Browns och Allens båda respektive är tyvärr två ganska platta figurer som kunde fått lite mer djup och kanske tid för att övertyga varför de faktiskt är respektive till någon. 

”Top Five” är stundom något svajig, men ändå tills sist en välregisserad, sevärd och rätt tankeväckande film. Jag tror inte Chris Rock behöver vara rädd för att inte längre kunna vara rolig. Men skulle han en dag tappa humorn, visar han i och med detta att han faktiskt kan göra annat också.