Top Gun 1986

Minns man inte filmen så minns man snacket. Alla flickor ville ha den smajlande Tom Cruise (och hade honom, på väggen åtminstone) medan alla pojkar ville vara honom och köpte både pilotjackan och Ray Ban-brillorna. Radion ylade Oscarsbelönade slängan "Take My Breath Away" så ofta att valfri schlagervinnare skulle bli grön av avund. En kultfilm var född.

Storyn är av simpel om än klassisk göra-något-av-sitt-liv-och-klättra-mot-toppen-sort. Pete "Maverick" Mitchell (Cruise) är en våghalsig stridspilot i USA:s flotta med målet att bli världens bästa men lever i skuggan av sin far och får ständigt tillsägelser när han inte följer regler. Tillsammans med bästisen och navigatören Goose (Anthony Edwards) skickas han till flygskolan Top Gun där han förälskar sig i flirtiga instruktören Charlie (Kelly McGillis).

"Top Gun" är egentligen ett enda stort publikfrieri till film. Här finns nog med grabbighet och TV-spelsliknande flygscener för den manliga publiken och män i bar överkropp samt lämpligt ljussatta sexscener för att tillfredsställa den kvinnliga. För fans av Cruise och stridsflygplan är det mumma rakt igenom. Cruise är självfallet som gjord för rollen, den ultimata kombinationen av kaxig skitstövel och känslig romantiker.

Mitt problem med filmen är att den känns för ytlig och välpolerad. Dramatiken känns inte i magen på samma sätt som den säkerligen gjorde 1986. När det förväntat "hemska" sker, ganska exakt efter filmens gladaste scen i form av gullig familj som sjunger framför pianot, blir jag inte särskilt gripen utan känner mig förvånansvärt oberörd. Den där tårskvätten som dalade ner för folks kinder på dåtidens biografer lyser med sin frånvaro under en omtitt idag.

Däremot är den aldrig i närheten av tråkig. Är det något regissören Tony Scott var bra på så var det tempo. Mellan flygscenerna är det kvicka repliker och rapp dialog som gäller. Karaktärerna är väl utmejslade och visst rycks man med i den grabbiga jargongen och stämningen på flygskolan (även om den ökända homoerotiken känns mer uppenbar än någonsin). Däremot känns kärlekshistorien med McGillis ganska onödig och strategiskt placerad. Deras romans är precis den typen som bara finns på film, vilket särskilt gäller slutscenen.

"Top Gun" må filmiskt sätt vara något av en bagatell, men en mycket underhållande sådan och en stark kultfavorit som håller långt bara på sina berömda scener, repliker och karaktärer. Cruise bevisar stor stjärnkvalité och det är en stor bonus att se kända namn i tidiga roller. Blivande "Cityakuten"-stjärnan Edwards stjäl showen i en suveränt nyanserad prestation som Goose men även Val Kilmer, Meg Ryan och Tom Skerritt är minnesvärda.