Total Recall 2012

Dicks gamla novell blev som bekant storfilm redan 1990 i regi av Paul Verhoeven med Arnold Schwarzenegger som hjälten. Nu sitter "Underworld"-regissören Len Wiseman vid rodret och Farrell har axlat huvudkaraktären Doug, en fabriksarbetare som i en framtida värld upptäcker att hans liv är en lögn när han försöker testa Rekall - ett företag som ger folk påhittade minnen.

Det visar sig snart att Doug är en gammal spion vars minne raderats för att den (självfallet) onda regeringen vill undanhålla honom från de revolutionärer som försöker göra uppror. Eller? Fler ledtrådar och överraskningar dyker upp under en allt hetsigare jakt på sanningen och Dougs förflutna.

Man har definitivt ändrat detaljer från den ursprungliga historien även om det finns en del fyndiga referenser till originalfilmen. De som har koll på författarens verk kan finna sig besvikna över att man tonat ner de politiska aspekterna och samhällsfrågorna och dränkt filmen i pampig action. Däremot bör det dock påpekas att det är bra, fartfylld action med gott tempo. Som popcornunderhållning duger den fint. Det är imponerande stunts, fina effekter och snyggt animerade miljöer. Jag har aldrig tråkigt men med originalstoryn i bakhuvudet är det svårt att inte tycka det är lite synd att en mer djupodlad historia mest blivit högljudd pangpang.

Lite synd tycker jag också i fantasibristen när det gäller skådespelarna. Farrell är bäst i lite bitigare roller ("In Bruges", "Phone Booth") men här, som alldaglig vardagshjälte, ser han ofta ut som en vilsen hundvalp. Idén med att Beckinsale spelar rövsparkande bitch är kul men tyvärr blir det ett malplacerat överspel och hon är långt ifrån originalets betydligt vassare Sharon Stone. Jessica Biel som hjältinna är lika blek som väntat.

Bryan Cranston är dock given som skurk (medan Bill Nighy är helt bortkastad i en cameo) men man önskar att man givit honom repliker som inte låter som de kommer från en direkt-på-video-rulle från 90-talet. Manuset haltar överlag ganska mycket mellan actionsekvenserna - det är många slappa one-liners och dialog med övertydlig information (så att den tonåriga publiken ska slippa tänka).

Sänker man förväntningarna en aning och tar filmen för vad den är - en duglig actionfilm - så är den absolut både kul, spännande och lättsmält. Men den ikoniska titeln åt sidan så är det knappast en framtida kultfilm. Och ska man göra ytterliga jämförelser med den gamla filmen så var både specialeffekterna lite roligare och våldet definitivt råare (här har man satsat på 11-årsgräns).