Tower Heist 2011
Synopsis
I över ett decennium har Josh Kovacs förestått en av de lyxigaste och mest välbevakade byggnaderna i New York. I byggnadens penthouse, bor finanskungen Arthur Shaw som sitter i husarrest då han stulit två miljarder dollar från sina investerare. Hårdast drabbade är de anställda i byggnaden han bor i, vilkas pensionspengar han hade fått förtroendet att sköta.
Med bara dagar kvar innan Arthur ser ut att komma undan med det perfekta brottet vänder sig Josh och hans anställda till småskurken Slide för att få hjälp med att planera det närmast omöjliga: att stjäla tillbaks vad de tror är gömt i Arthurs välbevakade lägenhet.
Info
Gott om talang men brist på skämt
Ben Stiller spelar Josh, föreståndaren för ett lyxigt våningshus i New York där ägaren och finanskungen Arthur Shaw (Alan Alda) huserar i den flotta etagevåningen. När Arthur åker fast för bedrägeri och en stöld på flera miljoner drabbas både Josh och alla andra anställda vars pensioner Arthur fått insyn över. Josh plockar upp sin kriminella granne (Eddie Murphy) och bestämmer sig för att stjäla tillbaka pengarna tillsammans med några andra anställda.
Här har man guldläge till en bra komedi. En helt okej story och en toppensemble höjer förväntningarna men dessvärre har de – och vi – bestraffats med ett lamt manus och den outtröttlige buskisregissören Ratner i registolen. Dessutom har man envisats med att rollsätta huvudrollerna med avdankade Murphy och snart lika avdankade Stiller i huvudrollerna.
De kan sin sak dock ska erkännas. Murphy bevisar snabbt att han fortfarande är en av kungarna av komisk tajming och är faktiskt en av filmens komiska höjdpunkter. Däremot känns det som att han spela ännu en variation på tjuven från ”Ombytta roller” som kom 1983… Samma gäller Stiller. Han var suverän i ”Flirting with Disaster”, rolig i ”Den där Mary” och likaså ”Släkten är värst” men sen dess har han envisats med samma typ av nördiga, dumsnälla karaktär i alla filmer (med undantag då han spelar över som instabil psykopat/idiot).
Problemet med ”Tower Heist” är att den inte har särskilt många roliga skämt. Oftast dyker oväntade fniss upp här och där men de har sällan med huvudintrigen att göra utan känns snarare som improvisationer och sporadiska infall, speciellt ur Murphys välsmorda käft. Karaktärerna är också tröttsamt platta och endimensionella stereotyper. Vi har den kåta latinokillen, den mesiga medelålderskrisen, den neurotiske blivande pappan, etc.
Det är synd på så rara ärtor med tanke på den fantastiska birollsensemblen. Casey Affleck känns mest malplacerad i en förvånansvärt humorbefriad roll (kanske trodde han först att det var ”Ocean’s Fourteen”?). Matthew Broderick har några kul ögonblick, liksom alltid underskattade och underanvände Michael Peña men båda är tragiskt begränsade. ”Precious”-stjärnan Gabourey Sidibes roll går mest ut på att prata med jamaicansk accent och äta chokladtårta. Téa Leoni får tacksamt nog lite mer att göra än vara söt polis, speciellt i en kul fyllescen. Alda är väntat nog helt rätt som slemmig skurk men hans uppenbarelse påminner mest, precis som Murphys och Brodericks om forna, roligare komedier från förr.
Utan talangerna framför kameran hade den här filmen varit mer lättglömd än en ost- och skinksmörgås. Nu blir den en tanke om vad som hade kunnat bli. Med ett bättre manus, bättre regissör, roligare skämt och två andra namn i huvudrollerna. Vad sägs om en komedi med Affleck och Peña nästa gång, så kan Stiller och Murphy koncentrera sig på sina uppföljare.
