Trafikljusen blir blå imorgon 2017

“Trafikljusen blir blå imorgon” slår upp dagboken från ett annat hörn av Stockholm och upplevelsen är som att sticka in huvudet i Henrik Berggrens studentrum under den där legendariska tv-intervjun från 2001. Vi hittar Ragnhild och Jussi bland pizzakartonger, byxor med hål från taggtråd, sprayburkar och röda rizzla. Vi är med dem på balkonger, i hörnen av billiga sunkhak och i tunnelbanetunnlar.

Det här är berättelsen om den vänlige men olycklige brevbäraren Jussi som aldrig lyckades gå vidare från det där livet. ”Den här världen är inte för mig” skrev han i sitt sista sms. Det här är berättelsen om den lilla människan som lever i samhället men samtidigt vid sidan av det, vars signatur i vissas ögon är klotter, i andras – konst.

 

"Trafikljusen" är en fullständigt frisläppt berättelse som drivs framåt i ett associativt flöde av bilder och likt Tone Schunnessons bok "Tripprapporter" serverar ofiltrerad, ärlig, introspektiv förortspoesi från inrökta andrahandskvartar.

 

Med grafittimålarens fria, obehindrade estetik målar Ragnhild upp sin bild av ett brokigt kompisgäng förenade av grafittin, och där pappret tar slut fortsätter hon att måla vidare ut på bordet. Det är rtt befriande och egensinnigt formspråk i en högst personlig debutfilm.

 

I bleka blixtar från engångskameror och i DV-kamerans ofokuserade, stickiga videobild, till ljudet av Ragnhilds egen vänligt naiva berättarröst, formas ett stökigt, punkigt videokollage. En personlig och naken essä om ett liv under broar och bakom taggtråd. Om svaghet. Om frihet. Om folköl, socialbidrag och förskolevik. Om att aldrig bli vuxen.