Trainwreck 2015

Amy Schumer. Sätt namnet på minnet. Känner du inte till henne än, se till att börja göra det. Nu.

Schumer är stå upp-komikern som alltså både skrivit manuset till och spelar huvudrollen i sommarens absolut roligaste film. Hon har i vilka skruvade situationer som helst perfekt timing, ett fantastiskt minspel och är underfundigt skarp i sina iakttagelser av samtiden och en kvinnas plats i det. Hon har dessutom en otrolig utstrålning och tonvis av självdistans och ängslas inte för att lämna ut sig själv, vare sig i det skrivna eller det agerade. Hon är således en fantastisk förebild för alla kvinnor som någon gång tvivlat på sig själv. Och jag gissar vi är några stycken.

I ”Trainwreck” spelar Schumer Amy Townsend. En 30 plussare som lever ett rätt sorglöst liv i New York. Hon dricker mycket, ligger runt och är allmänt lättsinnig i sin inställning till det mesta. 


I filmens början får vi se en grynig tillbakablick till när Amy och hennes lillasyster som småflickor blir uppläxade av sin far om att monogami inte är realistiskt. Ett motto som just Amy stenhårt sedermera kommer att leva efter, medan systern väljer att gifta sig och leva lyckligt med man och barn i förorten. 


Amy jobbar som reporter på ett glassigt månadsmagasin som stoltserar med meningslösa artiklar som ”Lista med de fulaste kändisbarnen under 6 år” eller ”Smakar sperma sämre efter vitlök?”. Amy som hatar sport, får en dag något motvilligt, i uppdrag att skriva ett längre reportage om en läkare, Aaron Conners, vars specialitet är idrottsskador. Conners visar sig vara en ganska torr men schysst man och de två klickar så pass att Amy sin vana trogen förför honom en kväll. Dagen efter gör han sedan det fullständigt otänkbara och ringer upp henne. ”Måste vara en psykopat” resonerar Amy, men Aaron ger sig inte, vilket blir början på något som liknar en relation, den första någonsin, för en skräckslagen Amy. 

Filmens handling är egentligen väldigt typisk för en romantisk komedi med den lilla tvisten att det är kvinnan, istället för att tråna efter drömprinsen, som skyr allt vad tvåsamhet heter. Amy är en relationsfobiker av rang, så som vi ofta ser män skildras på film och det gör det hela direkt väldigt mycket mer intressant men också roligare. Vi vet i och för sig ganska tidigt vart det bär hän, men samtidigt är manuset fullt av subtila och tänkvärda undertoner och skämt som flera gånger drar ut på de mest pinsamma stunderna och vrider till dem så man nästan rodnar i biomörkret. Jag skrattar så att jag ibland håller på att ramla av stolen, medan tonläget i andra sekvenser skruvas ner till mer behagliga nivåer och det är dessa växlingar som gör filmen.

Bill Hader spelar Amys kärleksintresse Aaron Conners och strålar hela tiden ikapp med henne. Det är riktigt fin kemi mellan de två och man vill att de ska vara i samma bildruta hela tiden. I andra minnesvärda biroller kan vi bland annat se John Cena som ett gråtmilt muskelberg till pojkvän, briljanta Tilda Swinton som Amys hårdmejkade chefredaktör Dianna och basketstjärnan LeBron James som visar prov på oanad komisk talang, som Aarons överbeskyddande vän.

”Trainwreck” säger absolut en hel del om vår trendiga samtid, om livet innan man riktigt hittat sin egen väg i det. Men det är också bara en helt fantastiskt underhållande, intelligent och välspelad film om svårigheten att våga älska och om modet att ta steget mot det skrämmande okända.


Och Amy Schumer. 


Minns ni henne? 


Bra.