Trångt i kistan 2007

Brittisk humor tillhör en underskattad genre. Den förknippas fortfarande med klantiga butlers eller knastertorr "tata-humor". Detta trots framgångarna inom tv, film och stå-upp-komik. Den brittiska humorn är snoffsig, uppstoppad och förnäm. En beskrivning som stämmer ganska illa om man tar en titt på vad som sprungit ur den brittiska halvön.

Nu kommer i alla fall "Trångt i kistan". En befängd komedi om en faders begravning under vilken familjen samlas för en gångs skull. Kanske inte lika mycket i gemenskap som i lusten att få det hela överstökat. Och vilken familj det visar sig vara. Daniel, den yngste sonen försöker förgäves inte bara leva upp till allas förväntningar utan också skapa en värdig begravning. Något som visar sig ganska omöjligt med drogpåverkade gäster, en minst sagt självupptagen bror, en gnällig gammal farbror och en homosexuell dvärg på besök. Det hela utvecklar sig snart till en fars av omåttliga proportioner och med en hel del snaskiga familjehemligheter.

Det är lätt att fatta tycke för familjekomedier, eller rättare sagt familjeparodier. En komedi med en familj i huvudrollen och en uppvisning i hur en dysfunktionell sådan fungerar. Flankerat med ett stort persongalleri finns det nästan alltid något smått och gott att tillgå för alla. Samtidigt är jag barnsligt förtjust i när britter säger "fuck", något som det förekommer rikligt av i "Trångt i kistan". Så i princip finns ingredienserna men en film är ju som bekant beroende av så mycket mer än det ovan nämnda.

Och det börjar bra och snyggt dessutom, både visuellt och musikaliskt. För musiken är inte att underskatta varken i ett drama eller i en komedi. Kompositören Murray Gold är väl värd att nämna i det här sammanhanget. Annars är det skådespeleri i brittisk stil, lågmält på ett professionellt sätt som bjuds. Humorn skiftar från att vara subtil och försiktig till att bli ren potthumor. En berg-och-dalbana som är riktigt rolig, ungefär som en uppvärmning inför det riktiga stupet. Mot slutet har det mesta tagit en ganska galen vändning utan att bli löjligt eller överdrivet. Det här mycket tack vare de jordnära rolltolkningarna som på samma gång lyckas vara hysteriskt roliga.

"Trångt i kistan" är alltså en komedi som retar skrattkörtlarna. Varken överdrivet smart eller med dramatiskt djup utan bara rakt igenom rolig. Det som vi biobesökare dock hade klarat oss väl utan är den tvångsmatning av moralkaka som sätter punkt för en annars överraskande bra film. Men ett sämre slut påverkar ändå i slutändan inte en bra helhet. Det här är inte det bästa i humorväg som britterna har att bjuda på men perfekt som en aptitretare.