Bumblebee 2018
Synopsis
Under flykten 1987 hittar roboten Bumblebee skydd på skrotgården i en liten strandstad i Kalifornien. 18-åriga Charlie upptäcker Bumlebee skadad och obrukbar men när hon återupplivar honom märker hon snabbt att det här är ingen vanlig, gul VW-bubbla.
Info
Originaltitel
Bumblebee
Biopremiär
25 december 2018
DVD-premiär
20 maj 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Paramount Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Underhållande ”Transformers”-prequel
Denna ”Transformers”-prequel hade med sin charmiga vänskapshistoria om en tonårsflicka och en snäll robot egentligen inte behövt tillhöra Michael Bays bullriga franchise. Men det är en oväntat sevärd kompromiss som underhåller och roar.
Även om ”Transformers”-filmerna nästan blivit som ett skällsord bland filmkritiker så är de onekligen populära, med tanke på att serien är uppe i numer sex filmer och alla har spelat in flera miljoner. Det är därför smått överraskande att denna prequel troligen är den bästa filmen i serien, vilket vissa stenhårda actionfans kanske inte håller med om.
För det finns en anledning till att franchisens robotkung Michael Bay lämnat över rodret till animationsveteranen Travis Knight (”Kubo och de två strängarna”) och att filmen inte heter ”Transformers 6”. Den handlar mindre om bullriga robotar som förvandlas, till bilar och mer om relationen mellan en ensam tonårsflicka och den rara titelmaskinen.
Inledningsvis är det dock högljutt krig mellan robotar på Cybertron och jag blir fnissig av känslan att se vuxna leka med datoranimerade jätterobotar likt ett barn. Men så snart vår gula hjälte hamnar på jorden år 1987 blir det en helt annan film. Knight lyckas fånga 80-talskänslan med väl valda referenser och soundtrack.
Hailee Steinfeld passar utmärkt som den biltokiga enstöringen som blir vän med Bumblebee och matchas fint av suveräna effekter. Det är praktiskt taget ”E.T.”-med-en-robot men det funkar, speciellt för den unga målgruppen. Det är lagom med humor, action och ett å annat snyftmoment. Det är nästan synd att det är en ”Transformers”-film…
För i skuggan av den gulliga vänskapen dyker två onda transformers upp, beblandar sig med militären och ställer till med elände. Det blir det vanliga bullret, slagsmålen och biljakterna. Dock i mindre skala, nästan som distraktioner man lätt kunnat offra i klipprummet om inte Bay och hans leksaksförsäljning inte bevakat filmen likt en PR-hungrig gam.
Knight kan onekligen göra underhållande familjefilm och det är särskilt befriande att se en kvinnlig protagonist som inte är besatt av smink och pojkar, eller Megan Fox-poserar i avklippta shorts. Men de testosteronstinna actionfansen ska samtidigt ha sitt så känslan av en kompromiss infinner sig, speciellt i form av John Cenas pumpade militärtok med en rad fåniga one-liners.
Viss risk finns att äldre Transformers-fans saknar den grabbiga machoattityden från tidiga filmer eller att yngre barn missar 80-talsreferenserna. Men det är en ”Transformers” som med sina lika delar humor, charm, värme och robotaction underhåller på en publikfriande popcornnivå, och som en prequel till en Michael Bay-franchise är det ett betyg klart över medel.
För det finns en anledning till att franchisens robotkung Michael Bay lämnat över rodret till animationsveteranen Travis Knight (”Kubo och de två strängarna”) och att filmen inte heter ”Transformers 6”. Den handlar mindre om bullriga robotar som förvandlas, till bilar och mer om relationen mellan en ensam tonårsflicka och den rara titelmaskinen.
Inledningsvis är det dock högljutt krig mellan robotar på Cybertron och jag blir fnissig av känslan att se vuxna leka med datoranimerade jätterobotar likt ett barn. Men så snart vår gula hjälte hamnar på jorden år 1987 blir det en helt annan film. Knight lyckas fånga 80-talskänslan med väl valda referenser och soundtrack.
Hailee Steinfeld passar utmärkt som den biltokiga enstöringen som blir vän med Bumblebee och matchas fint av suveräna effekter. Det är praktiskt taget ”E.T.”-med-en-robot men det funkar, speciellt för den unga målgruppen. Det är lagom med humor, action och ett å annat snyftmoment. Det är nästan synd att det är en ”Transformers”-film…
För i skuggan av den gulliga vänskapen dyker två onda transformers upp, beblandar sig med militären och ställer till med elände. Det blir det vanliga bullret, slagsmålen och biljakterna. Dock i mindre skala, nästan som distraktioner man lätt kunnat offra i klipprummet om inte Bay och hans leksaksförsäljning inte bevakat filmen likt en PR-hungrig gam.
Knight kan onekligen göra underhållande familjefilm och det är särskilt befriande att se en kvinnlig protagonist som inte är besatt av smink och pojkar, eller Megan Fox-poserar i avklippta shorts. Men de testosteronstinna actionfansen ska samtidigt ha sitt så känslan av en kompromiss infinner sig, speciellt i form av John Cenas pumpade militärtok med en rad fåniga one-liners.
Viss risk finns att äldre Transformers-fans saknar den grabbiga machoattityden från tidiga filmer eller att yngre barn missar 80-talsreferenserna. Men det är en ”Transformers” som med sina lika delar humor, charm, värme och robotaction underhåller på en publikfriande popcornnivå, och som en prequel till en Michael Bay-franchise är det ett betyg klart över medel.
| 20 december 2018 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Bättre än alla Transformersuppföljarna då man vågar gå lite personligare. Bumblebee är en film om vänskap mer än monster, och även om det är något som fattas i porträttet av flickan som letar efter en saknad fadersfigur så är Bumblebee helt klart den mest intressantaste Transformern av de alla. 3/5
En helt underbar film. Som känns genuin och äkta. Från början till slut. Därför belönas den med högsta betyg. Utan tvekan.
Nu har jag varit och sett "Transformers" prequelen "Bumblebee" och ska med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.
Året är 1987. Autoboten Bumblebee är på flykt och tar skydd på ett skrotupplag i en liten kalifornisk strandstad, där den unga flickan Charlie (Hailee Steinfeld), en osäker tonåring, hittar den stridsärrade och skadade Bumblebee. En vänskap dem emellan börjar att växa fram och de får tillsammans möta de faror som hotar vår planet då ett gäng Decepticons anländer.
Mina förväntningar var inte direkt höga på den här filmen eftersom "Transformers" franchisen blivit mycket uttjatad och bara sämre och sämre efter var film som har släppts. Men jag blev faktiskt positivt överraskad. Det som gjorde att man tröttnade på "Transformers"filmerna var bullriga ständigt återkommande och för långt utdragna actionscener. Actionsekvenserna har denna gång tonats ner och det fokuseras mer på vänskapen mellan titelkaraktären Bumblebee och flickan Charlie som påminner lite om den relation man fick se växa fram mellan E.T. och Elliott i filmen "E.T. the Extra-Terrestrial". Med storyn mer inriktad på detta fokus så fångas intresset mer än i de tidigare "Transformers" filmerna som har haft en ganska tunn intrig som mest varit en ursäkt för att få med så många spektakulära och fartfyllda actionscener med stridande robotar som möjligt. Storyn har dessutom en bra balans av humor och allvar. Filmen har även en härligt nostalgisk 80-tals feeling med ett soundtrack som refererar till den tidsperioden.
Att säga att filmen "Bumblebee" är ett mästerverk är att ta i. Men det är en småcharmig historia där man får lite mer än man hade förväntat sig av en "Transformers" film. Trevligt är det dessutom att en av huvudkaraktärerna är kvinna och att inte den kvinnorollen är lika stereotyp som kvinnorollerna tidigare har varit i den här franchisen. Filmen "Bumblebee" kan rekommenderas om man gillar storslagna science fiction äventyr som inte tar sig själva allt för seriöst. En fyra av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Bumblebee".