Tre 2010

Vanligtvis brukar triangeldramer bestå av två män som kämpar om samma kvinna (som i den tama "Water for Elephants"), eller i vissa få fall (oftast på tonårsnivå) tvärtom. Vid enstaka tillfälle har bisexuell (då skildrad som sexuellt förvirrad) människa förfört människor av båda kön, då med psykotiska eller destruktiva motiv. Så det är välkommet med en kärlekshistoria mellan tre människor där teman som intimitet, förälskelse och ensamhet prioriteras framför fokus på kön och sexualitet.

Hanna (Sophie Rois) och Simon (Sebastian Schipper) är ett modern, barnlöst par på väg att fira 20 år tillsammans. Medan Hanna är mitt uppe i karriären så tvingas Simon hantera testikelcancer och sin nyligen bortgångna mamma. Med ett torrt, sexbefriat förhållande dras Hanna till att inleda en affär med den sexuellt frisläppta men känslomässigt tillbakadragna Adam (Devid Striesow). Så småningom träffar Simon och Adam varandra på en simhall - och även där uppstår tycke. Snart är den hormonstinna kärlekskarusellen i full gång.

Vad som kunde blivit en springa-i-dörrar-buskis har här gjorts med både seriösa avsikter och ett intelligent manus. Vi får fördjupa oss i tre trovärdiga karaktärer som går igenom allt en medelålderskris innehåller från pressen att gifta sig och skaffa familj när man egentligen vill söka ungdomliga äventyr till att frestas att offra sin tillbakalutade frihet för sann kärlek. T.o.m. den heterosexuella mannens förvirrade sexuella uppvaknande och plötsliga dragning till en annan man känns äkta. De färgstarka skådespelarna bidrar självfallet till den genuina känslan.

Filmen skiftar galant mellan charmigt subtil humor och tyngre, dramatiska scenarior. Tyvärr blir det emellanåt lite svagt på både punkter. Där man inte kompromissat i karaktärernas nakenhet (både känslomässiga och fysiska, speciellt i sexscenerna och en plågsam operationsscen) så rör sig filmen lite väl försiktigt mellan komedi och drama och det är trots fin stämning och atmosfär en bit ifrån både stora skratt eller starka känslor.

Det blir ibland också lite pretentiöst med övertydliga och smått klumpiga symboler och stundtals irriterande användning av berättarröster. Det är ett modigt och uppskattat beslut att både börja och avsluta filmen efter och innan väntat men dessvärre är upplösningen ganska uppenbar. Trovärdigheten faller lite på ett lite fånigt slut.

Men det är trots allt en varm, njutbar och minnesvärd film. Det är befriande och imponerande med en film där man vågat gå sin egen väg och göra en annorlunda film som sticker ut ifrån den klassiska "pojke-möter-flicka"-upplägget. Och filmer där bisexuella inte porträtterats som sluga psykopater bör alltid uppmuntras.