Tre sekunder 2019

Nordic noir-genren har spridit sig på allvar de senaste åren, och allt fler svenska deckare lockar Hollywoods intresse. Amerikaner filmar Norrmalmstorgsdramat, helikopterrånet i Västberga och Millennium-böcker - och det är svårt att veta om man ska vara stolt, eller kanske bitter över att starka och spännande berättelser slinker undan händerna på den svenska filmindustrin.

Här är det alltså dags för Anders Roslunds och Börge Hellströms hyllade thriller "Tre sekunder" att ta steget till bioduken. Hollywoodiserat på gott och ont.

Kinnaman sköter sig klanderfritt i rollen som Pete Koslow, en tatuerad gangster med ena foten i den polska maffian och andra hos FBI. Pete har den tuffa uppgiften att vara familjefar, FBI:s informatör och knarklangare åt den fruktade Generalen. Men det är förstås en ohållbar situation. Ett farligt dubbel- eller trippelliv som inte är enkelt att hantera.

Ett uppdrag går snett, en polis blir skjuten, och plötsligt är Pete i en riktigt dålig sits, när precis alla vänder sig mot honom.

Trailern avslöjar många vändningar, så undvik den gärna. Egentligen önskar jag lite fler twistar under historiens gång, för handlingen rullar på utan att direkt överraska. Men tråkigt blir det sällan, historien må vara grovt osannolik men hyfsat underhållande. Världen krymper runt Pete Koslow. Hans fru och dotter är i livsfara typ konstant. Det kommer krävs en del list och tur för att ta sig ur knipan.

Det är en roll som Kinnaman uppenbarligen inte har tröttnat på efter "Snabba cash" och "Johan Falk"-filmerna, men vad gör det när han spelar den så bra? Skådespelaren kombinerar skickligt alla sidor hos den komplexa karaktären, som trots sin småkriminella dragning ändå blir en relativt likeable typ. En hårding som visar på viss empati och intelligens.

Mycket har förstås ändrats när den svenska boken blev amerikansk film. Fans av författarduon Roslund & Hellström kan bli besvikna. Handlingen flyttas från Stockholm och det fiktiva Aspsåsfängelset till New York. Kaffedrickande medelålders kommissarier från Citypolisen spelas nu exempelvis av Rosamund Pike och Common, och några Siw Malmqvist-skivor syns inte till. Söker du en svensk touch så titta efter namnet Grens, taget direkt ur boken - och Kinnaman är förstås alltid kul att se i en amerikansk storfilm.

Italienske skådisen och regissören Andrea di Stefano gör sin andra långfilm efter "Escobar: Paradise Lost" (2014). Att han skulle vara orutinerad är iallafall inget som märks, och ett gäng starka skådespelare hjälper också till. Även mindre karaktärer blir personer av kött och blod, som låter oss ana att det finns mer under ytan än vad vi får se i filmen.

Samtidigt skrapar den bara på ytan hos alla inblandade. Lite gangsterdrama, lite polis-procedural, lite fängelsethriller - och samtidigt ingetdera.

Den oerhörda intensiteten och spänningen som romanen har hyllats för hamnade nog lost in translation någonstans. "Tre sekunder" är mer pratig än den är våldsam, mer intressant än fängslande, men lyckas hålla mig vaken tack vare välskrivna intriger.